Aftonbladet – 11 september 1841, sida 3

hm nn——!-? Flickan steg upp och lade ett finger på munnen och pekade med andra handen på sin sofvande moder. Sedan närmade hon sig till fönstret och sade till riddaren, med sina landsmäns orubbliga flegma: eHimlen är mulen i natt, berr riddare, jag skall en annan gång taga min lexion i franskan. Derefter stängde hon helt tvert igen fönstret midt för Rollys näsa, som, då han såg henne nalkas, väntade allt annat, än det. Han blef i början förvirrad af denna oförmodade rörelse, men ett ögonblick derefter fattade han åter mod, klappade sakta på fönsterkartmen och sökte derigenom fästa Gudulas uppmärksamhet. Gudula, min bästa Gudula, sade han, adet är jag, er riddare; känner ni inte igen mig? Jag väntar er, kom, jag ber er på det högsta.s Gudula syntes imedlertid lika så döf, som hennes moder. aGudula! ropade Rolly med otålighet, och klappade hårdare; agör då inte narr af mig. Hvad har jag gjort er? Akta er. . . cAkta er ni sjelf, sade en stark röst på fransyska bakom honom. I detsamma kände riddaren, att man kastade en kappa öfver hans hufvud och en näsduk knöts hårdt om bans mun, innan han kunde höja ett rop. Han ville göra sig lös; men hans angripare fattade honom i sina armar och förde honom bort, ständigt invecklad i kappan. Så snart man kommit utom trädgården, återgaf man honom bruket af sina ben, utan att likväl frigöra honom ur sina bojor, och samma röst, som han förut hört, hviskade i bans öra: aGå på, eller år ni död! (Forts.) — Rn — Såsom en stor märkvärdighet anföra Pariserbladen, att, oaktadt det ouppbörliga regnandet, Seiven likväl ständigt är i fallande. Redan har skeppsfarten uppåt strömmen med stors fartyg uppri.