Aftonbladet – 11 september 1841, sida 2

Wilkins gjorde en jakande åtbörd utan annat var; efter en stunds förlopp sade Archibald nyo: Ni är en skicklig gosse; ställ nu så till att man må kunna säga, att det är en fiskare hos Myn Heer Ärchibald, som haft den äran att långa årets första sill, och Gudulas hand skall bli er lön.n Den gode mannen stannade härvid och i trots af all Gudulas sinnesköld, såg man henne likväl rodna som ett körsbär, då hon hörde sin fars rd. Wilkins åter röjde intet tecken till öfverraskning eller glädje, han sade endast med en likgiltig ton, som om han gjort en obetydlig anmärkning: aMen — — — denne fransosen? den rike riddaren — — —?x cFransoserne,, återtog köpmannen med en betydelsefull ton, äro liksom de andra fulla med väder. Adelsmannen der har bedragit oss; jag bar skrifvit till en af mina korrespondenter i Bordeaux för att få några uppgifter om honom, och man har svarat mig, att han inte ägde en styfver, att han var en slösare, en utsväfvande persedel — — —. Vid denna fras betraktade Cavignon den stackars Rolly; denne var alldeles utom sig af förargelse och mumlade mellan tänderna i det han knöt näfvarna: aDin bondlurk! Din ohyfsada bängel! Det skall du snart få betala mig ! Ser du, hviskade markisen honom i örat, köpmannen är inte heller så lätt att lura.n aTig då, svarade riddaren, i det han torkade svetten af sin panna. Tmedlertid fortsattes samtalet mellan de båda Holländarena, och när Fransmännen ånyo lyssnade dertill, hörde de Archibald säga till den uns sa mannen: ; Jag har i dag förbjudit den så kallede riddaren, att sätta foten inom det här huset under nin frånvaro, och jag hoppas att min dotter hä