Aftonbladet – 11 september 1841, sida 1

Du är förlorad om du lemnar flickan tid till ftertanka; du måste enlevera henne, säger jag lig; jag skall hjelpa dig. Hör på, jag bar här min postschäs, som varit mig mera till besvär in nytta i detta afskyvärda landet, der man enlast reser på vattnet. Jag lemnar den till din lisposition. Vi fara till Haag och derifrån till Tyskland. Du låter någonstädes viga dig vid Gudula; jag skall skrifva en bröllopsskrift, hvari jag låter kärleken och hymen figurera, och den store hvalfisken till svärfar får väl lof att kapitulera. Om penningar fattas dig, i anseende till dina intendenters försumlighet, så kom ihog att jag har några hundra louisdorer till din tjenst. Nå, är det sagdt? Riddaren betraktade Cavignon med ett sällsamt misstroende; derefter syntes han med ens hafva fattat sitt beslut; han steg upp och kastade sig i sin väns armar, med en hänförelse af öfverströmmande hjertlighet och ropade: Förträfflige vän! Du uppfyller alla mina önskningar! Också vill jag hädanefter vara din Orest som du nu är min Pylad. Jag svär dig en evig vänskap., Nå, i afton, är det inte så? frågade markisen, med en viss enträgenhet. ,Ja, i afton. Jag går till flickan; var här igen om en timma; vi skola göra våra anstalter. Du är ett mönster för sann vänskap! Båda två syntes lika belåtna med denna öfverenskommelse, och de skiljdes åt efter några i hast vexlade förklaringar och många handtryckningar. Riddaren gick öfver torget för att begifva sig till den rike köpmannens hus och markisen begärde en ny butelj portvin, för att så mycket tåligare kunna afbida hans återkomst. Ah, herr markis, mumlade Rolly mellan tänderna, i det han skyndade till den unga Hol