Aftonbladet – 11 september 1841, sida 1

riare, hur mången retad svartsjuka! Intrigen, ser lu, är just mitt element. Intrigen och poesien...n Vill du tiga, pratmakare! sade riddaren i det han satte en nyckel, som han tog upp ur fickan, i låset till den lilla porten. Du glömmer då att den tjocke Archibald, som du kallar honom, och hans klumpiga slyngel, Leopold Wilkins, ännu icke äro borta! De vänta en gynnande vind för flottan att gå under segel; och om de kunde ana... pJan, sade markisen med en halft gäckande Lon, jag tror nog att du alldeles icke är mer angelägen om att befinna dig ansigte mot ansigte med den der groflemmade pojken, som du kallar din rival, än med din hustru, som du påstår vara död och begrafven, hvilket jag önskar måtte vara förhållandet. Saken är, min stackars riddare, att den gossen skulle: med en enda fingerknäpp kasta dig ut till Zuydersee. Jag fruktar ingen karl i verlden, så snart han bär värjon, sade. riddaren stolt, och det är derfören, tillade han sänkande rösten, som jag icke vill kompromettera mig genom ett sammanträffande med en dylik tölp. Min rang, min härkomst ... Cavignon drog på axlarna och båda gingo nu in i trädgården. Vid stjernornas ljus kunde de se blommorna, hvilka Archibald, född trädgårdsmästare, som de fleste Holländare, odlade här och der på nigra små fläckar af det omtalta gårdsrummet. Rolly drog sin följeslagare med sig under eu gammalt Jutande äppelträd, som stod i trädgårdens mörkaste vrå, och lät honom förstå, att det var der han borde afbida händelsens utveckling. Skall jag stå här länge på post?, frågade Cavignon, hvars tålamod redan med några minuters väntan var uttömdt.