Aftonbladet – 11 september 1841, sida 1

ländskan; ni vill söka öfverlista mig. Vi få väl se! Jag skall begagna mig af ert anbud, och må fan ta mig om ni derför skall erhålla den minsta lön. Den narren, tänkte Cavignon å sin sida, med armbågen stödd mot värdshusbordet, han tror att det är för honom jag arbetar! Ah, herr Gascognare, ni vet inte hvad jag har i bakhåll åt erl Båda hade likväl en gemensam tanka: Guldtunnan! Guldtunnan! Och flickan kom knappt i fråga vid handeln. Bakom myn heer Archibalds hus var en liten vcymd, omgifven af murar, till hälften gård til bälften trädgård, och hvars port låg åt en föga besökt gata. På denna gata höll, aftonen samma dag som samtalet föreföll emellan Rolly och Cavignon, en postchäs i full ordning att fara al hvad ögonblick som helst. Då tio-slaget ljöd från stadens många klocktorn, såg man tvänne mäny helt och hållet insvepte isina kappor, stiga ned från detta åkdon och tyst närma sig den omtalta porten. Läsaren har troligen redan gissat, att de båda nattvandrarne voro markis Cavignen och riddaren Rolly. De syntes helt och hållet intagna af det äfventyr, som väntade dem, och qväfde tid efter annan några gapskratt, soma höllo på att utbrista vid föreställningen om det roliga 1 företaget. i I sanning, min bäste vän, sade markisen med låg röst till sin kamrat, är jag icke glad öfver att finna denna lilla förströelse efter ett så långt och ledsamt vistande i Holland. På min heder, tycker jag mig icke vara i Versailles, tillbringande natten, höljd i min kappa, under en viss hertiginnas) fönster, som jag inte vill nämna. Kommer du ihåg den tiden? För tusan, hur många mörbultade äkta män,! hur många bedragne