Aftonbladet – 10 september 1841, sida 3

vudet och till hälften insvept i ett moln af tobaksrök; den andra var en qvinna af enahanda dimensioner, som syntes till hälften inslumrad, och hvars sjudubbla haka föll ned ända till hennes stärkta halskrage, der hon satt orörlig som en staty, föreställande den personifierade själströgheten. Emellan dessa båda köttmassor var en ung flicka inkilad, en flicka, som man, att döma efter dess blå ögon, dess blonda hår och friska hy, skulle kunnat kalla vacker, om det minsta uttryck funnits i bennes blick, och om dess halföppna mun hade låtit röjt någonting annat än litet enfald. Der ser du mina tillkommande anförvandter,, sade riddaren gravitetiskt. Markisen utbrast i ett gapskratt. Hvad, den der tjocka tunnan, som röker som han vore full med varmt öl?, Den tunnan är en guldtunna, kära du; det är Myn Herr Archibald, den rikaste sillhandlaren i Förenta Nederländerna, en man, som ensam utrustar tjugu fartyg för sillfisket. Den feta qvinnan, du ser der, är hans ärbara hustru, den bästa mor man kan föreställa sig, emedan hon sofver tjugutre timmar om dygnet, och har intet ögonen rätt öppna heller under den tjugufjerde. Det är onödigt att tillägga, alt den lilla gudomligheten midt emellan de båda gamla, är den jag dyrkar. Åh, hon är inte illa, sade markisen blinkande med ögonen, och der det vankas millioner i hemgift, kan man väl. Rolly såg skarpt på honom. Cavignon , sade han, zå inte och gör några dårskaper och: förälska dig. i min utkorade; jag vet, att när du sätter dig före att förfölja ett fruntimmer, kan inte f-n sjelf hålla dig tillbaka. För öfrigt tror jag, att dina affärer äro lika trassliga som mina, och att en god hemgift... Imedlertid räknar jag i det fallet på din vänskap, och jag skall skaffa dig här andra förströelser än dem, att göra din kur åt hvad jag ut