Aftonbladet – 10 september 1841, sida 3

Åh, knäfveln! då går dina affårer inte så bra som jag trodde, sade Cavignon skrattande; djag svär på, att de kanalje-arrendatorerne i Gascogne ha förskingrat dina egor., cÅnnu en gång ? Nå, låt oss icke ta humör; men är du säker på, att icke någon rival . . . Åh jo, det är någonting sådant der, sade Rolly med en låtsad likgiltighet; comkring mansell Gudula fladdrar en ung narr, som är någo! tilltagsnare, än han borde, men som i den gamle Archibalds ögon har en omätlig förtjenst, den, att vara den skickligaste sillfiskare i hela holländska marinen; men du inser, att jag inte kan nedlåta mig till att frukta en sådan medtäflare; för öfrigt reser han i afton bort med den gamle köpmannen och lemnar mig fältet fritt; jag skall begagna tillfället, ehuru det, sanningen att säga, icke behöfs mycken skicklighet, att slå en sådan der lurk ur brädet, äfven när han är hemma. I detta ögonblick lade sig en stor hand helt lätt på riddarens axel; denne vände sig hastigt om och blef ofantligt blek, då han fick se den, om hvilken han talat. Det var en ung Flammländare, väl växt, af en atletisk kroppsbyggnad, men hvars fromma anletsdrag icke uttryckte någon hotelse. Han hade, utan att blisedd af de båda vännerna, inkommit under deras samtal och hört slutet deraf. Riddaren hemtade sig nigorlunda, emedan han föreställde sig, att Holländaren ej förstått hvad han sade på fransyska och detta gaf honom förmodligen mod, att vars oförskämd på detta språk. cHvad fan vill du, din narr! sade han, med en höflig ton, som skulle missleda Holländaren om den grofva frasens betydelse. Denne gjorde ett par stora ögon, log, i de han visade två rader tänder, hvita som elfenben, och svarade med ett beundransvärdt lugn: ava, myn Heer. Y (Forts, följ