Aftonbladet – 10 september 1841, sida 1

DEN FÖRSTA SILLEN. NOVELL AF ELIE BERTHET. I En dag i Juni månad år 4720 framställde staden Amsterdam en ovanlig anblick af liflighet och rörelse. Hamnen var uppfylld med fulitacklade fartyg, färd:ga att hvad ögonblick som helst gå under segel, och midt ibland denna skog af master, som späckade Zuyderseens yta, framkommo andra smärre farkoster, hvilka, den ena efter den andra, skyndade att vid stranden lossa sin laddning af sjömän. Ifrån landningsstället ända till stadshuset, såg man en enda lång procession af matroser, styrmän och fiskare, alla i holländsk drägt, en brun tröja med knappraden till höger, en bat med breda bord, vida, fladdrande byxar, alla flegmatiske, tyste, gående i mer eller mindre talrika grupper, allteiter som de utgjorde besättn ngsen på en båt, en slup eller ett större fartyg. Desse sällsamtre pilgrimer ställde allesammans kosan, som vi ofvan nämnt, till stadshuset, som var omgifvet af åskådare, in trädde der liksom för att uppfylla någon ang lägen skyldighet, återvände sedan samma väg till hamnen, hvarvid de noggrannt iakttogo att hålla sig på högra sidan af torget, hvaremot de, som änvnna icke fullgjort sitt åliggande, gingo till veaster, och vandrade helt tysta ombord, för att fara tillbaka till silt firlyg. Denna handling, som för exgelske eller franske sjömän skulle varit ett tillfäNe till buller, oordning och tvister, gick här för sig med en regelbundenhet, ett lugn, en sinnesköld, hvaraf de förenta Nederländernas orörliga innevånare ensamme voro i stånd. Mvar och en gick helt graviletiskt sin väg framåt, liksom endast upptagen af omsorgen alt låla sitt öl och sin sill ostördt smälta, utan att vexla ett ord med sin granne och utan att synas ha annat bekymmer, än att snart komma tillbaka och få röka sin ler