Aftonbladet – 10 september 1841, sida 1

hans lättsinniga och impertinenta uppsyn, äfvensom af hans drägt, sluta, att han var född under Frankrikes sköna himmel. Denna hans promenad hade redan varat någon stund, och den spatserande, som väckte så mycken oordning och förargelse bland åskådarne på torget, tycktes ännu icke ba slutat med sina söta miner och sina helsningar, då han baud hopen stötte på en obekant, som, lik de ö:t:su, hade det missödet att vara i haus väg. Han ville fortsätta den, utan att ge akt på att han förnärmat äfven denna person, då en kraftig ed, uttalad på fransyska och åtföljd af ett se då opp; din slyngel! kom honom att vända om bufvudet. Han tvärstannade nu, med framsträckt fot och handen på värjfästet sam hufvudet i:libakakastadt med hela, stoltheten af en förolämpad heder. Han skulle säkert ljungat en utmaning mot den, som vågade besvära sig öiver hans oförskämdhet, om ej ea blick på den främmande i detsamma kommit honom att ändra beslut. — För knäfveln! jog bedrar mig då intet! Det är markis Cavignon, min vän från Versailles! Den andre, som vid den förstnämndes åtbörd äfven lagt haden på värjfästet, syntes pu känna igen honom och räckte honom handen under ett högt skratt. Pardieu! ropade han i en glädug ton, det är den token Chevalier de Rolly! jag hade bordt känna igen honom på hans välborna, s2-cognska tilltagsenhet. Och af hvad sällsam händelse finner jag dig, min kära chevalier, bland dessa den hyfsade verldens antipoder? Den, som han kallade Chevalier de Rolly, lade ett finger på munnen och pekade med andra banden på motsatta sidan af torget, dit han förut riktat sina miner och sina helsningar. Tyst, sade han med en viss uppsyn af sjefbelåtenhet; jag skall berätta dig alltsammans, min käre markis; men här ha vi icke nigot tjenligt tillfälle att prata. Följ mig till värds