Aftonbladet – 10 september 1841, sida 1

huset, ty flottan skulle samma afton gå under sege till sin destinationsort. Utom de åskådare, som förhöllo sig stilla oct orörliga omkring stadshuset, syntes en mängc andra i alla intill torget liggande fönster. Dei var respektabla köpmansfigurer, strålande af fetmö och belåtenhet, redan förståndigt beräknande der sannolika vinsten på denna färd, hvari de fleste voro ganska redbart intresserade. Till och med några fruntimmer syntes, i trots af de strängs sederna, som förbjödo dem att om hvardagarnt visa sig offentligt, framsticka i fönstren sin friska, men uttryckslösa anleten, lika stela och styfva som de stärkta kragar, hvaraf deras hal: omgafs. Alla, både skådespelare, komparser oct åskådare i denna scen hade en karakter af re gelbundenhet, ordning och punktlighet, som en dast kunde jemföras med en militär-manöver Bland denna hop, som fyllde torget, fanns imedlertid en person, hvars liflighet utgjorde er sällsam kontrast mot de öfrigas flegma. Deant man, som tycktes vara omkring trettio år, vaj storvext, mager och klädd på franska modet med ett slöseri af band och spetsar. Med hat:er under armen, för att icke ostäda sitt väl pu Irade hår, gick han på tårna med näsan i välret oförskämdt skrattande, när hans långa värja råkat komma mellan benen på någon fredlig myn heer, som befann sig i hans väg. Hans ansigte antog då en uppsyn af förakt och hån, och utan att vända sig om och urskulda sig hos den stille borgaren, som betraktade honom med förvåning. fortsatte han sin promenad mellan grupperna endast sysselsatt med att blifva bemärkt af nåsra fruntimmer, som förmodligen sågo på honom från ett fönster i grannskapet; man kunde åtminstone så förmoda, att döma efter hans intresserade uppsyn oe djupa bugningar, hvar gång ban gick förbi ett visst ställe på torget. Del var tydligen en kär, som paraderade under sin älskarinnas ögon, och ännu mer kunde man a