Aftonbladet – 10 september 1841, sida 1

pipa på sitt däck eller på bänken i sin koj, och likväl var den handling, de hade att fullgöra i stadshuset, en af de högtidligaste under deras sjömansoch fiskare-lif, hvilket, då mer än nu, var nästan hela den holländska befolkningens lif. Läsaren har troligen redan anat, att hela denna talrika flotta, som låg församlad i hamnen, och hvars segel tycktes firdiga att hissas vid första tecken, som en hafsörns vingar slås ut, då han ljungar ned på sitt rof, var bestimd för de.na ryktbara sillfångst, som då utgjorde Hollands förnämsta näringsfång. Det var i Juni månad, då alla Holländska fiskarefartyg plägade samlas i Zuydersee, för att segla till O.:kadiska och Shetlands-öarna, för att der invänta det stora sillstimm, som vid den tiden plägar inträffa der. Till följe af en förordning, kanhända lika så gammal som Wilhelm Benckels, detta fiskes upphofsman i Holland, voro alla deltagarne deri förbundne att högtidligt svärja inför en Holländsk stads borgmästare och råd, att de icke skulle lägga ut sina nät i sjön före den 25 Juni, kl. 4 e:ter midnatten. Skälet till denna författning var förmodligen, att den sill, som fångades före denna tid, var af sämre beskaffenhet och icke kunde förvaras, hvaremot den på Hollindska sättet saltade sillens öfverlägsenhet var så stor, att utom sjelfva vinsten, gjorde nationen sig en heder af alt bibehålla nämnda vara vid samma godhet, som förvärfvat henne det rykte hon åtujöt på alia Europas marknadsplatser. Huru dermed än må vara, är det imedlertid säkert, att ingen fiskare, ifrån skeppskaptenen ända till jungmannes 2 var fritagen från denna ed. Efter dess aflöggande, atfärdade magistraten ett certifikat åt hvarje fartygs befälhafvare, hvarigenom intygades, latt han fullgjort lagens föreskrifter, och samma formalitet förnyades vid fiskarnes återkomst, hvilka då svuro ånyo att de hållit sin första ed. Det var för att uppfylla denna lags föreskrifter, som hela sjömansskaran tågade upp till stads