Aftonbladet – 9 september 1841, sida 1

rättvis. o Herre, och rätta äro dina domar! Just här på detta rummet stod jag och hjelpte till att anklaga och öfverbevisa min egen fader; och nu händer mig detsamma tillbaka af min egen son.n Han begärde tillstånd att tala med drottningen sjelf. Vid underrättelsen derom reste Kristina genast dit och inträdde i domsalen. Messenius bad då om nådig och hastig död, helst att blifva skjuten. Hela sin bokoch skriftsamling testamenterade han åt drottningen hvarvid han tillade, att Karl den niondes historia borde fortsättas på de grunder, han begynt; annars kunde bemälde konung aldrig försvaras. Enka och barn anbefallde han på det ödmjukaste till hjelp och beskydd och begärde slutligen kyssa drottningens hand, hvilket hon, rörd af hans ånger, äfven tillät. Rättegången med båda Messenierna slutades sålunda fort nog. Svårare var undersökningen med dem, som blifvit angifna för delaktighet i de upp roriska tänkesätten. Terserus kom temligen lätt från saken. Messenierna vittnade, det han visserligen vore missnöjd med närvarande regering; han hade likväl haft föga umgänge med de brottsliga; aldrig yttrat något, som syftade på uppror. Han blef icke ens inkallad till förhör. Stadsskrifvaren Skunk angafs, som den der varit med närvarande regering missnöjd och önskat, det prinsen måtte snart komma till styret. Det var också han, som uppsatt ofrälseståndens förut omtalade inlaga vid 4650 års riksdag. Skunk erkände detta sista; han hade gjort det på ständernas begäran, men sade sig aldrig yttrat någon önskan om regementsförändring; deremot klagade han, att Messenius, fadern, som en oförskämd menniska, trugat sig in i hans hus, så att man endast med möda kunnat blifva honom qvitt Skunk kunde om ingenting öfverbevisas. . Svårare blef ransakningen för herr Kristofer i