Aftonbladet – 9 september 1841, sida 1

sökningen, och det redan på örmiddagen, samt fortsattes alla dagar hela veckan igenom. Närvarande voro flera af rådet. mest grefve Magnus och Johan Oxenstjerna, stundom också drottningen sjelf. Protokollet fördes merendels af den ryktbare Stjernhöök. hvilken också tjenstgjorde såsom åklagare å kronans vägnar. Hela första dagen upptogs af förhöret med sonen. Denns fortfor att vidkännas författareskapet och yttrade i början en slags frimodighet. nästan stolthet deröfver. aHan visste sig hafva efter gällande lag förskyilat döden; men som ärlig svensk hade han velat lätta samvetet och för prinsen upptäcka fäderneslandets öfverhängande fara. Såsom den der saken förstode, hade han ej heller velat nedgräfva sitt pund. Han hade togit sitt beslut och ville derpå både lefva och dö. För öfrigt bekände han redan vid detta första förhör nästan allt, hvad han visste. cAf sin far och af Kristofer i Fors hade han erhällit de flesta uppgifter, som i skriften förekommo. Men denna sednare hade han sjelf sammansatt; ipgen annan hade henne sett, eller hennes afskickande känt. Man yttrade, catt en yngling, som han, troligen icke ägde nog kunskaper och skicklighet för att sammansätta ett dylikt arbete; utan att fadren torde vara rätta författaren. Sonen nekade härtill, och hvad skickligheten beträffade, bad han med stolthet, att chvad ämne som häldst måtte framställas; han skulle ganast ådagalägga sin förmåga att detsamma behandla.,s Man hotade med pinbänken, men han vek ej från sina utsagor. Då Messenius, fadren, första gången förehades, anekade han till alla beskyllningar. Han hade som en ärlig man tjenat riket; aldrig för sin son talat annat, än hvad en rättskaffens far tala bör: hade till och med varnat honom för smädeskrifter och sagt, det ingen hederlig tar! sådana brukar. Men då man nämnde, hvad sonen ckänt, utbrast han: aJag förmärker Guds rättvisa 4vm och strat. Jag