Aftonbladet – 8 september 1841, sida 3

0 LV VX -—— ÄR — m— — Om aftonen den 42 Dec. 4651 kom till grefve Magnus ett ilbud från prinsen, hvilket medförde angelägna bref till drottningen. Grefven framlemnade dem samma qväll. De innehöllo berättelse om smädeskriftens ankomst samt aförsäkran om prinsens trohet, om hans afsky för brefskrifvarens tänkesätt, om hans harm, att man vågat till honem framkomma med ett så otacksamt, ett så nedrigt förslag., Derjemnte bilades sjelfva smädeskriften. Vid genomläsandet af denna sistnämnde föllo drottningens misstankar straxt på Messenius, fadren; ty tadel och beröm voro deri utdelade öfver samma förhållanden och samma personer, som Messenius förut plägat hos henne hemligen tadla eller berömma. Emellertid beslöt hon hålla saken tyst och uppskjuta alla ytterligare åtgärder till morgondagen. Denna var en af rådets arbetsdagar, så att alla sekreterarne voro uppe. Kristina förekallade dem, visade några rader af smädebrefvet samt omslaget och frågade, com de kände någondera stilen? Alla nekade utom en, hvilken trodde sig på utanskriften igenkänna en af sina medhjelpare. Kristina befallte sekreteraren att genast upphämta sin misstänkta renskrifvare, men att vid lifsstraff icke låta undfalla sig ett enda ord om hvad, som förehades. Under tiden måste alla de andra stanna qvar i rummet. Om en stund återkom sekreteraren med sin renskrifvare. Denne erkände genast, att utanskriften var af honom, och att han ditsatt den på begäran af unga Messenius. Drottningen ansåg denne sistnämnde icke skicklig nog att hafva ensam kunnat sammansätta sjelfva smädeskriften, utan trodde, att denna kom från fadern och från flera andra medvetande. Hon befallte derföre alla närvarande stanna qvar och utsände grefve Magnus med befallning att fängsla den äldre Messenius. — Händelsevis möttes denne straxt utanföre på gatan, då den af grefven skickade officeraren framförde sitt ärende. Messenius efterkom kallelsen och följde till slottet; men just vid högvakten förklarade officeraren honom för drottningens fånge. Sedan fadren sålunda var tagen, lät Kristina fängsla sonen samt försegla bådas boningar. (Slutet följer.)