Aftonbladet – 7 september 1841, sida 4

fuskare. Han bröt slutligen tystnaden och utbrast; aFinns det då ingen lefvande vän att hjelpa detta elände ? aJo,, — sade Luhren — adet är just det, som Herr Borgmästaren skrifver till mig. Han och hans medlikar hafva nemligen öfverenskommit, att hvar och en i sin stad skul!e åvägabringa så kallade pe-. titioner, hvilka stadens handtverkare gemensamt böra underskrifva och med sina sigill besegla låta. Dessa petitioner skola sedan genom deputationer öfverlemnas till Hans Maj:t, som alltsedan sin hitkomst varit såväl alla skomakares, som öfriga handt, ;verkares synnerliga patron och gynnare. Detta för; menar Herr Borgmästaren vara rätta sättet att slå , hufvudet på spiken och bringa koalitionen på kneken, ty petitioner lära just vara neglar i ögat på. koalition. i cHvad är kollision för slag ? hviskade guldsme; den i örat på bagarn, som hviskade igen: aJo det ä det, som går på Person. i aNu har också Herr Borgmästaren — återtog: Rådman Lubr — innelyckt ett förslag till peti-; tion, hvilket Stadens klockare, som har en dråpelig , om at kan skrifva rent, och vill jag nu fråga: er, om också ni vilja medarbeta till ett stadens: innevånare så hedrande och lönande företag? I Enhälligt hejakade chorus detta Luhrens förslag, ; och redan på middagen var det fullt beslutadt, att alla stedens handtverksborgare skulle underteckna det vigtiga dokumentet. Alla voro de bekymrade; öfver Engelsmännen och de nedsatta tulilarne; alla! föresågo de i andanom sin undergång, derest den; projekterace tulltaxan skulle gå igenom. Gördelmaskaren, hvars tillverkade varuvärde steg till 50 R: dr. R: :gs em året, bäfvade för det intrång hans profes) sion skulle lida, om söljor och spänren fingo uti-. från införas. Urmakaren fruktade, att stadens kloc-, kor skulle skickas till Eogland och ruckas och la-, gas. Hattmakaren, som endast gjorde gröfre hat-. tar åt bondfolk eller dylikt, ryste vid tanken på den! konkurrens af utländska hattar, som nu på mark-! naderna skulle uppstå. Bokbindaren såg medlid-! samt på sina psalmböcker, hvilka troligen emot tyska skulle utbytas. Snickaren fruktade, att de nya hus, som nyss inom stadens staket blifvit uppförda, kunde med fönsterkarmar och dörrar från Amerika komma att förses, och Glasmästaren gick i tankarna miste om rutornas isättande. Garfvaren, som redan förut med missnöje förnummit det Westinska lidrets begärlighet, ryste vid föreställningen om, huru bönderna nu mot ett hundpris skulle, få utbyta sina skinn mot Westindiska hudar. Smeden anade, att hans hästskor hädanefter ej skulle bli så begärliga, som hittills. Sockerbagaren trodde, : att sockret skulle stiga, derest utlänningen äfven! fick införa sina tillverkningar deraf. Krukmakaren : fruktade sina stenkärls och kakelugnars mindre efterfrågan, och ho kan tolka Skomekare-embetets uppskrämda inbillning, som såg landet öfverfullt : med Franska Feroner och det stegrade priset på blångarn och beck. Skräddaren ryste, att frackar och rockar och permissioner skulle lästtal inkomma från utlandet, och endast lappningen återstå för den inhemska artisten. Målaren insåg svårigheten att få goda och pålitliga färger, om slika skulle få wullfritt införas, och de!ades hans tankar af Färga-l ren. Med ett ord, hela staden var i rörelse, och gummorna vissle sig ingen lefvandes råd hvad allt detta ville betyda. H Men snart var gåtan upplöst. Veckan derefter! utsågs nemligen en deputation på Rådstugan, som bestod af Luhren sjelf, Gördelmakaren och Sotaren,: hvilka straxt derefter begåfvo sig sjövägen till: Stockholm med följande petition: Stormäktigste, Allernådigste Konung! : Om det är en sanning, att menniskan måste, hafva kläder och föda för att kunna lifnära sig och vapen för att försvara sig; om det vidare är en: sanning, att utan kläder ch föda och vapen detta lifnärande och försvarande icke låter sig göra, så! måste ock klart följa, alt de, som förfårdiga kläder och tillreda föda och smida vapen, eller med ett ord alla de, som bidraga till detta lifvets comfort, att de, säga vi, äro skyddade för intrång i sina sysslor och förehafvanden. Alltså måste ock alla, försök, som vilja rubba denna naturens och sakernas ordning, gå ut på anarki och upplösning af samhällets grundvalar och bestånd. Under närvarande Riksdagsöfverläggningar rörande Tulltaxan har äfven i Vällofliga Borgareståndet, eller den afdelning af Samhällsrepresentationen, som egentligen representerar de industriella klasserna, den läran blifvit yrkad, att fabriker och handtverkerier böra hjelpa sig utan införselförbud eller skyddstullar. Uti ingen stat i verlden, som varit! mån om sitt politiska och ekonomiska oberoende, har man undandragit sig att skydda den inhemska; industrien, och der man varit riktigt betänkt om sitt framtida väl, har man bestämt antalet af de fabriker och verkstäder, som inom hvarje kommun eger rätt att uppstå och utveckla sig. Egentligen borde denna inskränkning. sträckas derhän, att äfven vissa distrikt upplåtos åt hvarje industri-idkare, : i likhet med de så kallade koldistrikten för jern-, bruk och masugnar, så att t. ex. den och den skräddaren, smeden, skomakaren hade de och de qvarte-! ren i städerna och byarne-på landet, uti hvilka allt! arbete i deras väg vore dem vid vite förbehållet.! Får äfven nu utlänningen tillåtelse att med sina NT öfversvämma Svenska verldsmarknaden, så farväl med allt borgerskap och fabriksrörelse. Ja! blifver Sverige ett experimentalfält för den motsatta, här påpekade läran: blefve det ringa skydd genom införselsförbud och skyddstullar, under hvars hägn Svensk slöjdflit hittills förkofrat och utvecklat sig, nu upphäfvet, så skulle fosterlandet snart likna ett annat bekant experimental-. fält, hvars beskaffenhet nogsamt lärer vara Ers Maj:t i nåder bekant. Och slutliga följden af detta experimenterande blef, icke blott de enskildte idkarnes) undergång och konkurs, utan äfven skakandet af et af de vigtigaste stöden för samhällets ekonomiska och politiska bestånd, ja! en enorm brist i alla embetslådor skulle otvifvelaktigt, likasom på köpet, ändtligen derigenom uppstå. För öfrigt hiänvise vi i underdånighet Ers Maj:t till de grunder, hvarpå Hufvudstadens samtliga Fabriksoch Handtverks-societeter, Norrköpings Borgerskaps Äld Iste, Nyköpings Fabriksoch Handtks-korporationer, samt Handtverksoch SlöjdeJUST I 3; j j