Aftonbladet – 7 september 1841, sida 1

TVAÄNIE QVINNOR 7). EN PARALELL UR HVARDAGS LIFVET. III. Resultatet af kapten Silfverglans kalkyler var, att han miste se sig om efter en hustru. Men hvar finna en med nog behjertenhet att öfvertaga ej blott honom, vid hans fem och fyratio år, utan äfven de tolf barnen, och dertill bara kaptenslönen ? Problemet var i sanning icke lält att lösa. Men det stod skvifvet i ödets bok, att de späda ej skulle sakna den modersvård de ibeböfde, och troligen var det för detta ändamål som Brita Qvistmark hittills förblifvit ogift. Om vi icke lefde i ett så högt bildadt tidehvarf, så skulle jag vilja säga, att man häri tydligen ser Guds finger, som förvarat henne åt den misströstande fadren och den halft förvildade barnskaran; men ingen skulle tro derpå, och jag säger det således icke, isynnerhet som jag rätt straxt måste taga läsarens tro i anspråk för ännu en annan hypothes. Kaptenen friade således till Brita, och bland alla, som öfverraskades af detta anbud, var Brita sjelf icke den minst öfverraskade. Af alla äktenskaps-kandidater, som vid stadens khaffekalas plägade uppföras på listan och hvilkas meritförteckningar grundeligen genomgingos och granskades, hade kapten Silfverglans ännu aldrig blifvit räknad. Man hade endast vid nyheten om hans frus död skakat på hufvudet och ömkande sagt: Herre Gud, hvad skall det nu bli af de många barnen Och längre fram hade man berättat: Kors, jag såg kommendantens begge yngsta barn springa för sig sjelfva på torget! — Hvad tycks! Hedda Silfverglans löper barhufva och utan halsduk kring gatorna och hon är rättnu stora flickan! — Jo, jo, det lär väl nu gå vackert till i det der husetl — När nyheten hunnit sprida sig ) Se Aftonbladet N:is 203 och 204,