Aftonbladet – 7 september 1841, sida 1

man försäkrat att kaffet var förtröffligt och skor porna alldeles icke smakade gamla, tog likvä sanningen ut sin rätt, och man kom öfveren om, att Brita väl förtjent bli gift längesedan och att hon nu verit värd att göra ett bättr partis; att ingen hade skäl att afundas henne ty hon kom i silt nya stånd visst icke att dan sa på rosor, och att hon ådagalade ett sällsyn mod ceh försake!se, då hon vigade öfvertag: kaptenens hushåll. Detta beslut, som fruarn: anticiperade, blef imedlertid icke Britas eget förrän några dagar sednare. Hon begärde be tänketid, och denna, af blygsamheten cch pläg seden föreskrifna, formalitet var hos henne in genting mindre än en tom form. Hon tvekad nemligen länge hvad hon skulle göra, och hen nes öfverlöggning, hennes sjelfpröfning var all varligare och samvetsgrannare, ön vid sådan: förhållanden vanligtvis är händelsen. Kaptener hade ganska ärligt sagt henne sin ställning, hvil ken hon förut visste alldeles icke var lockande han hade ej dolt för henne, det han ägde föga eller ingen utsigt till någon befordran, emedan kommendants-poster vanligtvis voro ett tecken för innehafvaren, det han var bestämd att stanna der; han hade tillagt, att man vid hans år icke gerna blir kär, att han ej heller var det i henne, men att han isynverhet räknat på hennes rättskaffenhet, hennes ordningssinne, hennes fromma karakter, och att om icke hon ville åtaga sig det mödosamma värfvet, alt bli hans barns moder, visste han verkligen för sig och dem ingen annan ulväg, än elände och Liggarstafven. Dessa allegater till ett friare-anbud skulle. afskräckt hvar och en annan; hos Brita var det just de, som bestämde hennes beslut. Äran att bli gift, få heta Hennes Nåd och kanske taga högra handen af både borgmästarinnan och prostinnan — ty i en småstad är en Hen. nes Nåd ingen ringa dam — verkade icke pi henne eller, för att tala rätt uppriktigt, åt