Aftonbladet – 7 september 1841, sida 1

om kaptenens frieri — och krönikan pistår, att len verkligen var spridd inom stadens hela staket en timma och tjugufem mixruter efter sjelfva katastrofen — sig man stadens fruar och gamla mamseller i en märkbar rörelse. Aldrig, försäkrade rådman Axgren, då han om aftonen på klubben påländt sin pipa, aldrig har jag sett min hustru så fert klädd som i dag. — Ja, försäkrade killarmästaren, min höll på att gå ut ur huset utan halt, om jag inte mött henne i portgången och frågat henne hvart hon skulle ta vägen Borgmästaren, som råkat se ut åt storgatan och fann den så ovanligt liflig, trodde att landshöfdingen kommit till staden och bleknade af förskräckelse, emedan han icke var rakad, och rådman Axgren således möjligen kunde örekomma honom och i hans ställe beneven(era länsherrn. Månget kaffe måste drickas ur oblankad panna och med okokt grädde, emedan syster Qvarnbom och syster Målström kommo så hastigt på, att man ej fålt tid att laga sig i ordning för den vigtiga konsulsationen. Nå, hvad tycks, har inte Silfverglans friat till den samla Qvistmarkskan? — Nå, har jag hört masen! Skali hon bli kommendanska! — Ja, och non skall komma att skällas för hennes nåd! — Jag tycker hvad hon då skall sätta näsan i vädret! Nu lär hon väl inte mer ta emot några näsor af sin bleka och glåmiga svägerskal — Men hvar skall det ta vägen? Hon har ju insenting och han har ingenting heller! — Har han ingenting? Jo, han har tolf ungar och skuld öfver öronen, det är väl vackert så det! — Men om jag inte är rik, så är jag ändå förnäm, sade fadren i Cendrillon, hi, hi, hilv — Ha, ha, ha! Hvad syster Qvarnbom är qvick, och lite elak senlp Sedan damerna sålunda gifvit den första gärlen åt bruket, som fordrar att man alltid skall finna några fel med den som skall gifta sig och några förtjenster hos den nyss aflidne, sedan