väl af den: och slårsupp den nyssnämnda sagan, så skall man få se hvad det var för en skatt, Brita .vetat stjäla ur sina föräldrars bo och som nu gjorde: henne rik och oberoende. Det var nämligen: samma talisman;. som Eufrosyhe fått af. Merkurius. Sedan man läst denna saga, kan man på köpet: slå upp :Guffars Visa, som finnes i-andra delen. Man skall finna dem båda mycket urmodiga, mycket tråkiga, utan all känsla, utan all fantasi, men som det ges många känslooch fantasilösa: menniskor här i verlden, så är det väl att någon skrifver för dem. Jag bör tillägga, att det ges varelser, så besynnerligt organiserade, att de för dessa båda lumpna stycken voro färdiga att ge bort ett par lispund moderna fransyska romaner — ty i de moderna finnes geni och inspiration, hvilka alldeles saknas i den gamla fransyska vitterheten — ja, Gud förlåte mig, tror jag icke de voro färdiga, att låta ett par dussin mederna samlingar af Svenska aDikter,, tryckta på machinpapper och i kulört omslag, följa med på köpet. Men återvändom till Brita. Der se vi vu henne, tvenne år efter fadrens död, åter sitta mellan en vagga och en sjuksäng. I den ena vakar hennes mor, som en svår hosta icke tillåter sofva, och i den andra slumrar hennes brors äldste son. Gumman begär dricka, Brita skyndar att hemta glaset på kakelugnsskänken, röra väl om sockret i bottnen och dermed återvända till sängen, varsamt sträcka ena handen under kudden, för att upplyfta det tunga, silfvergrå hufvudet och med den andra föra glaset till de torra läpparna. Emedlertid bar det lilla ljushårade hufvudet i vaggan, som tillhör den åtta