— Svenska Minerva för i dag reklamerar emot ett yttrande 1 Aftonbladet för sistlidne Onsdag, vari, med anledning af den för handen varande ryckfribhetsaktionen, förekommer, bland annat, jöljande: aDet måste visserligen väcka uppmärksamhet, såsom ett ytterligare bidrag till ställningar och förchållanden, att finna dessa båda tidningar, jemte den gamla Minerva, på detta sätt såsom ett klöfcverblad för sig sjelf, arbeta af alla krafter till försvar för den påbegynta förföljelsen, medan den öfcverallt annorstädes har mötts af ett allmänt ogildande.n Minerva erkänner väl chelt gerna, att bon ned yttersta förakt ansett den åtalade skriftens utgifvande, cmen deraf kunde icke följa, att hon gillade seqvestern och tryckfrihetsakctionen. Denna reklamation har till en viss grad skäl för sig, och vi skynda derföre att erkänna, att vi haft orätt, att ställa Mfnerva i alldeles samma linea med Biet och Upsalatidningar, i fråga om sjelfva åtalet. Det är så mycket mer skäl till detta erkännande nu, som Minervas uggla, morsonen efter Aftonbladets här citerade anmärkning, var ute och flaxade på ett ganska ominöst sätt och ropade sitt klähvitt, klähvitt. Man läste nämligen då der följande: Efter alit utseende kommer samma vishet att ådagaläggas uti handterande af tryckfrihetsmålet emot utgifvaren af den s. k. Straussiska skriften, som för något öfver 3 år sedan uppenbarades uti det Crusenstolpeska målet, och hvilken vishet då bar så fägnesamma frukter. Man kan temligen säkert sluta sig dertill af hvad sednast uti rättegången förelupit; och när man till på köpet hör hvad de vise männen, statsmännen, rådmännen, vattumännen, derom i sin visbet orda. så är föga tvifvelsmål om, buru alltsammans kommer att gå. Men då vi medgifva den skilnad, som eger rum emellan Minervas och Upsalatidningarnas direkt uttalade åsigt, angående seqvestern, så hindrar detta oss icke att påstå, det Minerva från sitt håll, fastän på ett mera insidiöst och välberäknadt sätt, sökt arbeta vederbörande i händerna, dels genom instämmande i de andras lögmaktiga och obevista insinuationer, att den åtalade bearbetningen skulle innefatta en vanställning af Strauss stora verk, som dock deruti på det trognaste följes, dels ock genom att söka kasta en förhatlig skugga på motivet till detta arbetes utgifvande, som ingen kan känna. I sammanhang härmed bör kanske icke: lemnas obemäldt, att Minerva begagnat ifrågavarande tillfälle, för att insinuera, att förföljelsen emot det Straussiska arbetet varit för Aftonbladet sjelf högst välkommen, såsom en lifspustoperation åt den försmäktande rabulismen i allmänhet. Detta yttrande är i så måtto intressant, som just det visar, oaktadt alla Minervas försäkringar om motsatsen, huru nära det ligger henne em hjertat att litet rabulism äfven nu måtte uppstå såsom en tjenlig afledning för den allmänna harm, som hon nogsamt känner att aktors nya försök i tryckfrihetssaken redan väckt och som ytterligare skulle stegras, i fall vederbörande, enligt sin af Statstidningen synbara beräkning, skulle kunna erhålla domstolens medverkan. till något så oerhördt, som att indraga