Aftonbladet – 4 september 1841, sida 1

Man visste, att de voro snälla hushållerskor och sågo inte heller så illa ut. Den, som blef qvarbjuden hos Fru Qvistmark, märkte ingen skilnad på steken och pannkakorna och kaffets halt antingen Lisken eller Clara eller Anna hade veckan, och den enas väf var lika knutfri och 1lika jemt stadad som den andras. Deraf hände också, att de ej fingo komma långt öfver tjugutalet, förr än Arrendatorn Bredström knep bort den ena, Handelsmannen Lodgren for af med den andra och Magister Risberg, som nyss blifvit utnämnd till Kyrkoherde i Stora Svältetorp, kastade kärliga blickar på den tredje, kom en vacker söndag på visit hos Rådmannen, talade mycket om vädret, om sista bulletinen från stora armeen, såg derunder ganska fundersam ut, vred den ena handen i den andra och i rigtigt grammatikaliska, men något afbrutna, perioder framförde sitt ärende, som var ingenting mindre än att begära husets tredje dotter till sin äkta hälft. Nu återstod Brita allena, Brita, den äldsta, mammas hjertunge, Pappas ögonsten, hvarken sned eller koppärrig och ändå återstod hon? Ja, så besynnerligt går det till här i verlden. Var da Brita så granntyckt, så lärd eller någon så feterad skönhet, att en allvarsam och redbar giljare icke vågade lyfta sina ögon upp till henne? Ah nej, bon var ingendera delen, hvarken ful eller vacker, hvarken lärd eller alldeles okunnig, hvarken romanbjeltinna eller kökspiga, ock ändå ogift efter sina yngre systrar! Hur kunde det komma till? Ja, i sanning jag vet någon annan förklaringsgrund derför, än att det så