Aftonbladet – 4 september 1841, sida 1

far åt Erik XIV, så hängde likväl den förgyld: ramen qvar, visserligen något fläckad af tiden och flugorna, men inom sin ram likväl förvarande der sydda blomman, för den sednaste efterverld betygande, att Brita Qvistmark också varit i pension. Qvartalerna i denna voro då, som jag redan nämnt, icke så särdeles dyra, men de måste erläggas för flera flickor, gossarne skulle också gå hos Magister Risberg, och det var fasligt hvad skomakaren satte dåligt läder i skor och kängor, ty de ville aldrig hålla. Dessutom voro de köra plantorna välsignade med aptit, som kunnat tälla med Thors, då han kappades med Loke, så att skafferiet hann icke väl fyllas, förr än det tömdes och af allt detta blef följden, att pappa icke samlade några skatter, vilket var just det jag med närvarande deduktion vill ådagalägga. Jag lärer således icke behöfva försäkra, att sönerne ej: blefvo Löjtnanter eller Kongl. Sekreterare, utan den ene helt simpelt sin fars efterträdare i boden, den andre kopparslagare, den tredje bruksinspektor m. m. och att hvarken unga Grefve Tegelbjelm eller Kornett Isensvärd eller ens borgmästarens son, unga notarien, — vanligen kallad häradshöfding, emedan han en gång ptingtat då häradshöfdingen sjell var jäfvig att förrätta upprop på en gård som han köpt, ja, att icke en gång besagde borgmästareson kastade sina blickar på någon af döttrarna; ty man visste, att de icke hade någon bemgift, och herrarne voro stora konnaissörer af hemgifter — man var icke på den tiden så djup konnaissör i estetiken som nu. Detta gjorde likväl flickorna ingen särdeles sorg, ty de blefvo ej sämre lottade för det.