har lösts; endast när den frågande sjelf ej hade reda på hvarom han ville upplysas, blef han utan svar. — Det är således klart, att handtverkaren, fysiologen m. fl. måste hafva åtminstone så mycken insigt i kemien, att ban förstår hvad som föregår vid hans tillverkning, hvad som sönderdelas och hvad som bildas. Han kan ju eljest icke fråga. Att han sedan måste hafva nog praktisk färdighet, för att kunna använda de svar han af vetenskapsmannen får, är en naturlig följd af det förra. — Om han sedan sjelf är både frågande och svarande, är det så mycket bättre: det beror på hans egen andes högre förmåga. (Slutet följer.) ata VN