Aftonbladet – 3 september 1841, sida 3

gen erhållen underrättelse synes han i sjelfva ver ket tillfreds och ser icke sakerna i det ljus, hvar de framställas. Ni kan finna det af vårt besök p Bicetre, der han inbillade sig att i ett dårhushjoi hafva upptäckt ett snille. Om denne vansinnige ic ke varit heit och hållet ursinnig, är jag öfvertygad att markiser bedt om hans frihet och medtagit ho nom till London, för att från morgon intill afton all maklighet få höra på hans dårskaper. Vi gingöfver dårhusets gård och jag tryckte mig, mer dö: än lefvande af ångest, intill min ledsagare, då bak om ett par ofentliga jernstinger et! rysligt ansigt syntes och en vild stämma utropade: Jag är ick galen, jeg är icke tokig; jag har endast gjort e: upptäckt, som skall rikta det land som antager den. pHvad har han då upptäckt? frågade jag vår led sagare. VÅb, svarade han och axlade sig, ingen ling af betydenhet: ni skulle icke kunna gissa de kela ert lif: att begagna ångan af kokande vat fen Jag skrattade. Mannen,) fortfor vaktmästa ren, beter Salomon Caus; han hitkom för fyra å sen från Normandie, för ett förelägga konungen er berättelse öfver de underbara verkningarne af han: uppfinning. Han menar, att man med ånga kar sätta fartyg och vagnar i rörelse. Det gifies i hans anka intet under, som icke härmed kan uträttas. Kardinalen skickade honom på lilla dårhuset, utan tt höra honom; men Salomo Caus lit icko afskräcca sig utan följde Kardinal!en med outtröttlig hölstorrighet i hvarje steg till dess Kardinalen, uttröt. ad af hans besvärlighet, lät inspärra honom på BiCtre, der han nu setat tre och ett hal!ftår, och, som Hi nu hört, anropar alla som passera, att ban gjort Dn vigtig upptä ckt. Han har till och med skrifyil n bok öfver saken, som jag sjelf eger. Lord Worester lät icke undfalla sig ett ord af hvad vaktmä: taren yttrat och försjönk en stund i djupa tankar varefter han be gärde se boken, läste några sid i ch sade: pvMannen är icke galen; i mitt land skule man belönat i stället för alt inspärra honom; lå! nig få gå in och tala vid bonom. Han infördes lerefter i cellen och återkom efter en stund sorgjen och tankfull. Nu är han visserligen galen, sa. le han; olycka och fångenskap hafva beröfvat honom itt förnuft, men ni har att svara för hans vansin. re; då ni inspärrade honom i sin cell, har ni in