Aftonbladet – 3 september 1841, sida 2

—77X4 nn ej blott kan sy tapisserisöm och odla fönsterträdgården, men som kan fabricera musikaliska kompositioner och skrifva de artigaste bref med en handstil, värdig en fulländad kontorist; en dame, som hvarje morgon kysser sina små söta barn och hvarje förmiddag ger sin hushållerska visst två minuters audiens; som obeskrifligt älskar sin man, hvilken aldrig nekar betala nåson hennes räkning, sällan låter se sig hemma om det ej är främmande, och hvars arm alltid står till tjenst hvar gång herrskapet skall fara på visit, på spektaklet eller på balen; en dam för öfrigt, som aldrig smutsat sina fingrar med alt taga i en gryta eller sjelf handlägga sina barns vård i deras spädaste år, som aldrig skulle nedlåta sig att se efter, än mindre att sjelf besörja något uppköp i hamnen, någon af kökets och skafferiets angelägenheter eller möda sig med att stiga upp i vinden, jag vill ej tala om något så materielt som tvätt, skurning m. m.; när dylikt sker är damen på landet, ty hon skulle få snufva af de våta kläderne och hennes fina organism skulle upplösas af skurlukten och qväfvas af dammet vid mattornas borttagning, hon som endast lefver för det högre lifvet, för hvilken materien är en styggelse, för hvilken arbete endast existerar som ett tankans foster, som aldrig svettats annat än efter dansen och som af behof, försakelser, lidanden ej vet annat än theorien, hon som kunde, en följd af luktens finaste förmåga, dö af en ros i aromatisk plågar; bur skulle hon kunna utan vämjelse tänka sig försakelsen som annat än en skön, romantisk id, aldrig som det handgripliga af en shawl, en klädning, en desert-vätt, en loge på spektaklet? Huru skulle hon kunna göra sig begrepp om hvad det vill säga att vara utan, och huru skulle hon kunna känna hvad släp, fattigdom, motgångar betyda, hon, som aldrig varit besökt af dessa smutsiga gäster, som endast sett thea