Aftonbladet – 3 september 1841, sida 1

TVÄNXE QVINNGR. EN PARALELL UR HVARDAGS LIFVET. I. Det bästa och det sämsta på jorden, det skönaste och det styggaste, det ädlaste och det afskyvärdaste, engel och furie, den goda och der onda principen, qvinnan, hvem kan måla heanc ; alla hennes företeelser, såsom all glädjes och allt obehags upphof, sällhetens och olyckans skaparinna? Hvem kan uttömma det outtömliga förrådet af malurens tusen gånger varierade former och färgbrytningar? Men ur detta rik: förråd finnes alltid något nytt att hemta, ock jag har, då dörren en gång stod på glänt — hvilket hon så ofta gör — de.i kommit öfver et! par exemplar, som jag skall framställa för läsaren Vänte han sig icke en tafla af skiftande händelser och mäktiga passioner. Åh nej, jag lofvade ju någonting ur hvardagslifvet: sådana målningar äro nu på modet; de erfordra hvarken någor bred pensel, något stort dukstycke, någon hög attelier eller ens att infaltas i någon präktig ram De fordra blott en vanlig hand, en kort arbets tid, och en vägg att upphänga dem finnes i all: rum. OÖriginalerna äro också icke sällsynta, ocl hvar och en kan således snart öfvertyga sig, huruvida afbildningsrne äro trogna eller icke. Sc här då mina båda fynd: Lisa Ersdotter kom för några och trettio å3 sedan från Dalarne till Stocthelm, en frisk oc stark möja med godt hull, rosor på kinderna bjertare och finare än de röda strumporna; der tunga skon gömde en liten nätt fot och unde den varma pelsen klappade ett ännu varmar hjerta, som var ingenting mindre än känslolös för hufvudstadens behag och dess ungherrars in sinuationer. Jag lärer icke behöfva beskrifv: den metamorfos, hon här undergick. Det klum:piga namnet Lisa blef det välljudande jungfrr Lisette, den vida drägten hlef en tätt åtsittande