Aftonbladet – 2 september 1841, sida 3

drar komma och fria lör sin son till denna vackra flicka.x Allt detta synes er en dröm, eller ett trolleri, fru Katharina, och äfven dig, tjocka Nell, så stora ögon gör du ... Jag tror verkligen j hållen mig för en häxmästare! Men är det någon sådan, så är det åtminstone ieke jag. Denne är det, fru Katharina, Gerard Dow är det, förr en gång min lärjunge, nu min medtäflare och vän; Gerard, hvars namn hela Flandern, hela Europa uttalar med förtjent beundran. Hän är en stor målare .:. och hvad ännu mera är, en god son och en öm broder! Han är den man, som iåterlifvat min skönaste dröm: tron på dygden! Pris vare dig, Gerard! .. 2 Med glädjetårar slöt konstnärn vännen till sitt bröst. Men hostan, som Gerard så länge ansträngt sig alt qväfva, frambröt våldsamt af så mycken rörelse. Smärtsamt förde han handen till sitt bröst och det infallna ansigtet, hvars blekhet höjdes ännu mer af en röd fläck på hvardera kinden, samt yttrade leende till sina anhöriga: Det går snart öfver. Gerard Dow dog verkligen (4680 i Leyden) i sitt trettionde lefnadsår. Många af hans målningar, hvilka lockade talrika beundrare till Louvren, äro allmänt kända genom kopior och kopparstick, i synnerhet ,den vattusigtiga modren. Annu berömdare än denna tafla, äro likväl den unga hustrun, ett porträtt af hans syster Trea, ocn en bedjande gammal fru, porträttet af bans mormoder. Konungen af Sardinien inköpte den vattusigtiga modren, för 30,000 francs. (Slut.)