Aftonbladet – 2 september 1841, sida 2

FSE mm no—o..nc-n.ZnsdääxuwläÖh——-ÖDHBDH-H——-—-2 2 Öfverge er! nej, icke en gång, om ni befallde det. Jag är ung, är stark, har goda armar; välan! jag skall arbeta, skaffa mig tvätt och städning, det skall ge mig födan och ändå något öfver. Då jag ieke har något arbete i staden, så spinner och syr jag; men öfverge er, aldrig l De båda qvinnorna omfamnade hvarandra och greto tillsammans. När morgonen derpå rättsbetjenterne kommo, anförde af mäster Rusconnetz, träffade de endast Nell, som lemnade dem ett papper, hvarigenom boden fullkomligt afträddes åt mäster Rusconnetz, såsom betalning för Nikolas Dows skuld. Vid dagbräckningen hade fru Katbarina, den arma sextioåriga, lemnat huset och tagit med sig sin sonson, den lilla flickan och sin vansinniga svärdotter, utan att man visste hvart de tagit vägen. 1v. HJFLPAREN. Vi måste nu hoppa öfver en tidrymd af femton år och bege oss till ett annat, afsides beläget qvarter i Leyden, som uteslutande beboddes af handtverkare och fattigt folk. Här upptäcke vi åter fru Katharina Dows gamla bodskylt: RÖDA STRUMPAN. NIKOLAS DOW, GLASHANDLARE OCH KRÄMARE. Men denna skylt är visserligen ett dåligt, svar! bräde, hvarpå inga förgyllda, utan helt enkelt gulmålade bokstäfver äro uppstrukne, och som genom sin ojemnhet förråda en mer än oskicklig fuskares band. Hvad beträffar sjelfva kram