jag har en allvarsam sak att tala med er; och ni skall tacksamt erkänna, att jag, af aktning för er sorg, har lemnat anstånd dermed tills i dag. ;Hvad är väl frågan om, mäster Rusconnetz?v Jo, här har jag ett papper af er son, hvarigenom han erkänner sig vara till mig skyldig 800 Rdr, dem han tre veckor efter undertecknadt datum skall betala: förfallodagen var i går jag kommer derföre att återfordra summan. Åttahundra Rdr! Åttahundra Rdr ropade fru Katharina med en förskräckelse, som ickt later beskrifvas. Åttahundra Rdr! upprepade ockraren pustande och med känslolös ton. Hör ni, mäster Rusconneiz, min son är er skyldig, och jag skall betala er; men lemna mig tid. Hvarje vecka vill jag afbetala en liten summa, ja, allt som blir öfrigt, sedan jag uppfyllt vår familjs oundgängligaste behof. Ni skall bli betaldt efterhand, men ända till sista styfvern, det svär jag er) I går var betalningsdagen, min goda fru Katharina. Om jag icke i dag får pengarne, låter jag I morgon utpanta dem. Ack! det skall ni icke göra, mäster Rusconnetz, det skall ni icke göra, ej sannt? Hvad skulle det då bli af mig, i mina år, med två barn, och min arma svärdotter, som mist förståndet? Mäster Rusconnetz, af barmhertighet! aJag vetn, sade mannen, småleende, jag vet hvad er handel inbringar och hvad edra närvarande omständigheter fordra; det skulle icke bli en skilling besparad för mig i veckan, och jag har också en familj med barn att underbålla,