ritta, sörja för Gerard och hvar månad betala hans lärmästare i målarekonsten? Gud har strängt pröfvat oss! doek ske hans vilja! Vore jag blott ung och stark, så skulle jag ej fälla modet, men .....N Men, herre min Jesus, bör man då låta modet falla, fru? År ieke ni så frisk och stark som jag? Och så är Gerard icke ett barn mera; han går ju för sig sjelf och alldeles på egen hand till sin målareverkstad och arbetar, säger man, likaså dugtigt som mäster Rembrandts äldsta lärlingar. Hvad då! jag skall arbeta något meråä, och taga den lilla in till mig om natten, så att hon icke väcker er med sit skrik, ty ni behöfver bättre sofva, än jag. Och så skall Gud icke öfvergifva oss, som Hr pastorn sade .... Men det knackar, hvem kan komma så tidigt? Det är mäster Rusconnetz; stig in, mäster, fru Katharina sätter bara en hufva på sig och skall straxt komma. Jag vill tala med heune ensam. Som ni vill! stig då in i kontoret och vänta litet; jag skall säga åt henne, att hon skyndar. Mäster Rusconnetz, en man af så gigantisk letma, att han vid minsta rörelse pustade och kom i svettning, kastade sig ogeneradt i fru Katharinas stora ländstol och torkade sitt ansigte. Det Jåg något i hans otvungna sätt och dryga min, som icke var så olikt en beslagares. Förlåt, att jag låtit er vänta, mäster Rusconnetz , sade Katharina Dow, i det hon skyndade sig så fort som möjligt och fästade bandet på sin bulva. opFru Katharinan, svarade den tjucke mannen, bullersarat hemtande andan vid hvarje nytt ord