Aftonbladet – 1 september 1841, sida 2

dikter, som wi äfven nu ansett oss böra sätta en anmärkning i brädden, på det de icke, isaknad af motsägelse tills vidare, snart må, efter Biets och Upsalatidningarnes vanliga mancr, åberopas med citationstecken såsom redan medgifna eller bevisade. Dessa dikter äro hufsumssakligen trenne. Hvarken Biet eller Upsal tuiningar hafva kunnat påstå, att uti Strauss linnes någon irreligiös syftning. Tvärtom har Biei medgifvit, att om Strauss stora verk utkommit, hade dervid ingenting varit alt anmärka, emedan Ådet endast kunnat läsas al lärda; men att det nu utgifna sammandragets brottslighet egentligen ligger deruti, att det skall läsas af massan, ja till och med af hamnbusar. Likaså säger nu Upsala tidningar (den 27 Augusti), att Strauss kritiska verk må pvara så heterodoxt som helst; en lärd undersökning förtjenar alltid aktning, om ock endast för det att den är ett lärdt försök. Men hvad förtjenar den, som på detta sätt stjäl en theo logs forskningar, för att förderfvade och vannställde utställas till massans begapande,? Sannerligen, både den Tyske och Svenske aefteraparen förtjente derföre en affärd, sådan som står att läsa inom tolfskillingslinterne, om inom vetenskapens rike man hade polisförfattningar. Pet är oförskämdt dernäst emot allmänheten. Då Strauss sjelf med mycken varsam försigtighet sökt förekomma, att hans vådliga mythiska förklaringsförsök icke skulle sprida sig utom den krets, inom hvilken de kunna tilibörligen vägas och uppskattas, så är det höjden af oför,skämdhet, att, såsom här skett, söka inbilla enfaldigt och fåkunnigt folk att dessa, icke ens af bonom sjelf öfverskattade, försök innebära sanningar, om hvilka man nu blifvit så ense inom vetenskapen, att de kunna anses såsom trons rättesnöre. Hvad kan en hederlig menniska tänka om en så låg och usel falskhet? Upsala tidningar yttra äfven på ett annat ställe i samma artikel, att Strauss stora verk uti del nu utgifna sammandraget blifvit cdemlästadt, rådbråkadt och karrikeradt, och detta föregilvande har äfven, för bättre minnes skull, bhfvit åtskilliga gånger upprepadt i Svenska Biet. Alsigten härmed är ej svår att inse. Man vill på samma gång söka mildra det intryck, som imtolerans och förföljelseanda i religiösa ämnen merändels frambringat, och likväl åstadkomma den önskade effektev på allmänna omdömet till understöd för den exempellösa förföljelseåtgärden, genom det medgifvandet, att det vidlyftigare arbetet gerna hade kunnat passera, men att det nu ifrågavarande dels skulle vara skrifvet för att verka på den stora okuninga hopen, dels också innefatta någonting helt annat än Strauss eget arbete, och vara er förvridning, förfuskning, lemlästning och rådbråkning deraf. — Intetdera al dessa föregifvanden äro likväl åtföljda af ett enda bevis, af det enkla skälet, att de båda äro oförskämda osanningar. Vi vädja i förra afseendet till alla dem, som haft tillfälle att erhålla boken innan den belades med qvarstad, huruvida en skrift, som, om än iklädd populär drägt, likväl bibehållit hela den vetenskapliga, historiskt kritiska formen; som citerar jemförelser af en mängd urkunder, som innehåller i sin inledning en historisk redogörelse för de olika theologiska systemerna, deras grund, utveckling och slutföljder, äfvensom för atskilliga filosofers skrifter, hvilka forskat i detta ämne, någonsin kan blifva en bok för den råa hopen, eller för andra än bildade och tänkande läsare? Af samma skäl skulle då hvarje vetenskaplig skrift, som är författad i ett klart och logiskt språk, t. ex. Vetenskapsakademiens årsberättelser och dylikt, vara skrifter för den råa hopen. Men sannolikt är det just ifrån de bildade, som man vill utestänga forskningen, eller med ett ord, brottet anses ligga endast deruti, att någon annan än theologerne ex professo, han må nu vara så länkande och underbygd i allmänna kunskaper som helst, skulle få tänka något öfver detta ämne. En ännu mera roassif dikt är den, att det utgifna sammandraget skulle innefatta en förfuskning al Strauss verk. En fricasse,, hvilken benämning Upsala tidningar äfven nyttjar, kan man väl, om så behagas, kalla hvarje förkortning, hvarje beartning af något mera :vidlyftigt. men hvarmed vill man väl göra troligt, att denna bearbetning vanställt det ursprungligal verket? icke. Detta sednare bar icke ens Strauss sjelf påstått, utan tvertom, så vida man får tro en artikel i Anugsburger Allgemeine Zeitung, som vi erinra oss från slutet af år 1839, ehuru vi nu ej äre i tillfälle att prestera den, sjelf erkänt, att författaren med mycken talang upptagit och redogjort för bans arbete. Detta viconar cv ANAALcAAÅA Janscet för hvar nnAh an oNAMmA pl