Aftonbladet – 1 september 1841, sida 1

ken rusar han upp från sitt läger ... Ladan deri alla hans saker befunnos, stod i brand oci lågorna flamma redan högt mot skyn. Med rnö och fara lyckades han rädda sin häst och dej tomma vagnen undan förstörelsen, och dagei derpå måste han ruinerad, med döden i hjertat resa hem till de sina. Och derföre lät han ni sin häst gå nästan efier behag, utan att vidar styra honom, än genom en machinmessig drag ning på tömmen; derföre var det, som hens tät sammandragna ögonbryn gåfvo ansigtet ett uttryc af dyster förtviflan. aNog blir det, mumlade han för sig sjelf, ael munter hemkomst till min familj! Ha, ha! mor bustru och son räkna dagarne och säga till hvar andra: i dag begynner han sin marknad; ha förtjenar bra; inom åtta eller tio dagar är hal åter här, och då afbetalar han de skulder, son bans trenne månaders långa sjukdom åsamkat ack, huru vi då skole glädja oss! — Godt! hurt de skola glädja sig! redan i morgon bittida skol: de återse mig, utan vinst, skuldsatt, ruinerad bysatt af ockraren, som lånat mig 20 Rdr, mer vilkor, att inom fyra dagar återfå 30! Ja, så kert, säkert; hvad rör väl honom de minas elän de? O Gud, min Gud! hvad ondt har då Ni kolas Dow gjort, att du så straffar honom? . .. cOch ingen utväg finnes i detta rysliga läge Det återstår intet medel, att kunna rädda mig Då jag redan är skyldig en ansenlig summa skall ingen finnas, som vill hjelpa mig! Så må ste jag då finna mig i, att elände, nöd och skan komma öfver min familj; ty man skall kast mig i fängelset för tjufvar och bankruttörer . .. aNej;, utbrast han häftigt i en beslutsam