Aftonbladet – 1 september 1841, sida 1

lägligt. Underrättelsen om en ny mordgerning eller timad eldsvåda stegrar fruktan och misstroendet samt gör, alt man fördubblar riglarnes antal och kanske nedtager, för att se om eller iståndsätta det förrostade geväret, som hänger på en spik öfver spisen mellan tenntallrickarne af gammalmodig fason. Det var sent om hösten; natten var inne, och det skyfallslika störtreznet hade så öfversvämmat vägarne, att endast vattnets ohejdade fart utvisade deras krökningar. Icke dessmindre for en man af omkring 40 år, skenbart bekymmerslös, uti ett litet åkdon, som en mager klippare drog med ansträngning fram. Denna vagn bestod at tvänne olika delar, nemligen framtill af ett slags kabriolett, och bakstycket af en stor låda, lika så hög som kabrioletten, och som utan tv:fvel var ämnad för varors transporterande. En vid vagnens ena sida fästad lykta kastade emellanåt sitt blekgula skimmer på den resandes ansigte och upplyste förstulet hans energiska fysionomi samt de buskiga ögonbrynen, dem säkert ingen glad tanke drog så tätt vllhopa. I sjelfva verket hade den stackars mannen, till trots af sin hårdnackade strid mot ödet, genom en af de oförutsedda händelser, hvika komma de klokaste beräkningar på skam, förlorat allt hvad han egde i verlden. Han hade aftonen förut ankommit till byn Leyendorp och genast packat ur vagnen sina glasoch småkramvaror, samt upplagt dem i en lada. Allt lofvade honom nästa dag en god afsättning, och han hade lugnt insomnat med hoppet. att i nästa vecka få hemföra en liten vacker summa från Leyendorp — då han plötsligt vaknar al ropet: Eld! Halfnsa