Aftonbladet – 31 augusti 1841, sida 4

(Införe; på begäran.) Iband tet-åfrade oo yckständelser, har sällan någon cjort tU så djupt intryck cch åstadiommit ett så almänt delianode som det, hvilket yurat sig öfver dea vid Säter:el pa p uti Eifsborg: Län och Redvägs Hä:ad d 20 sieul. juli timade sorg! ga tildrage:sen: ait Löjtnanten vid Kong. fsborgs Resemente T. A. A. fchotte, 23 ör gomma!, uti n vid nämnde egenaom belagea :jö, under simning och badnivg, gerom påkommet bodslag, förlorade lifvet. Den.e särdeles st:dgade och i hög grad förhoppninssfule yng ing, som genom kunskaper och hildn ng en utmärkt ädel ch redbar ka akter, ett tretligt och lätt umgängessätt : mycker duelikhet i sin tjenst såsem milivär, ägde siie förmäns oh kamraters odelade aktning och vänskap, ch som med sä:de:es saknad sörjes af alla dess; bekante, var enda barnet af Öfverste-Löjtnantea ech Riddaren aj Kongl. Svirdsorden T. HM. Schotts och dess k. maka Augata Ridderstem, hvika fö rers surg öfver deras så ömnande förlust är lika bi som stor och beklagansvärd. Pen aflid e ynglingens mader hade red.n fört uvdergått ämlbigen hårda öden, dels genom det, att hennes ferre man, jen så allmänt estimerade Öfverste-Loj:nanten och Riddaen G. O. Bökman bef, vid stormningen af ett fiendtligt vatteri utanför Stralsund d. 24 Mars 1897, dö:skjuten, och lels genom det, att hon coniract af gikt uti 8 å:s tid icke kunnat, u!om andras biträde, röra sig af stäle:; och under leana sin sjukliga beögenbet fick bon slutlizen nu erfara len för moje:chjertat törkros:ande sorgen, att se sitt enda ch så mycket förboppniagsfula barn, genom vådig hine se tilisätta lifvet. VID UNDERRÄTTELSEN OM LÖJTNANT THORGER AXEL AUGUST SCHOTTES böp p. 20 Juni 41841. Har döden åter nu ett offer fått, Ehuru det blott uppnått lefnadsvåren ? Ack! skoningslöst han härjar lifvets fält, hed sorg och saknad efter sg i spåren. Nyss stod en yngling så förboppningsfull, Liksom en b omma i sin falla knovpning; Nu fal a modrens tårar på hans mul, Och borta är ea åldrig fars förtopdiing. Föräldrar! det var ju Er enda sot? Hvem khan förtänsa Er Er djupa smörta? Han gått den väg, der ingen komme: från; 1y uti döden brustet är hans bjeita. Uti de! mö.kb å diupet steg hen ner; hen ack! bai vänder icke mera åter Esland de :efvande på jordea mer, Har mje.et bonoam man också begrå.er. Han bor:a är — förlorad ej lixväl Fast döden nedstatt honom med sia glafven; Ty icke nå: förgäogelsen hans sjil, Ea-ra stoftet mullnar uti grafven. Nej, mensioanden är en fläkt från Gul! Och blott tl: sin föräd iog hitsänd ver :ien, Till slut haa skall uppå den Hög-tes bud Till Honom vända åter ifrån jo den. Ja, snart är siutad här vir pi!grimsfärd! En efter aunaa vi ur tiden vandra, Och då med glädje i en bättse ver.d De fromma skola å erse hvarandra. Derföre trösten Er, J sörjande! Och dr.eken med och kraft ur lifvets käla, Då skolten J Er älskling åte se, Så hoppas vi, idband ae evigt sä! CURRENT