detta alldeles icke ett bevis, att ej en civil em betsman kunnat åstadkomma alldeles detsamma Sjelfva framhållandet af ett dylikt exempel visa i alla fall hur öfvertygad man är, att det höj till undantagen, och så mycket mindre kan någo! bevis derifrån hemtas, som man ännu icke gjor försök medi ett ordentligt befordringssystem fö platser af ifrågavarande beskaffenhet. Om derföre Regeringen hade till Landshöf dinge-platsen i Wermland förordnat en civil em. betsman, äfven förutsatt att han icke varit bättre men väl lika god med Hr Hammarhjelm, så hade detta i alla fall varit af en stor vinst genom sir indirekta verkan till uppmuntran för de lägre gradernas innehafvare att lägga sig vinn om kunskaper. Hafva vi cjort oss rätt förstådda genom detta exempel, så år tillämpningen äfven klar på det ifrågavarande Jemtlands län. Det förutsätter intet klander elier anmärkning mot Hrr Montgomerie eller Boy, om man anser det: i hög grad önskvärdt att de, derest de komma 1 fråga till Jemtlands län, lemna företrädet åt civila embetsmän, endast af det skäl, vi nyss nämnt, och så länge let icke kan sägas, att hela den civila embetshierarkien absolut saknar män, som med dem kunna jfanföras i egenskaper. Så illa är det väl icke heller; och då icke så är, kan deras företräde ej heller tolkas annorlunda, än såsom ett afvikande från regeln och ett hugskott. Härtill kommer, ait oftarämnde personer, som båda bo i provinsen, stå i ett mer än vanligt spändt förhållande till hvarandra, så att om endera biefve Landshöfdinge, han trolgen i sina företag komme att motarbeas af den andres parti. Man lärer villigt medgifva, att uti dessa reflexioner icke ingår något afseende på politisk färg eller dylikt, som för denna principfråga ör något absout främmande. MHufvudfragan blir ieke att af: merie äro skicklige eller oskicklige till embetet, utan den: huruvida ieke inom hela den civila embetsmanns-korpsen finnes nigon aspirant til: sådan plats, hvilken förmår mäta sig med dem :i skicklighet, eftersom Regeringen skulle behöfva fly till män, som icke ens äro lagfarne, och som måste bexynna studera författningarne efter tillträdet tili embetet. Denna fråga är, efter vårt förstånd, vida vistigare för Regeringen sjetf att besinna, än för någon annan, emedan det icke borde intressera någon högre än Regeringen, att få duglighet hos sina embetsmän, och nöden i detta fail siår för dörren, samt bättre tillfällen att verka något i denna rigtning, knappt finnas, än vid landshöfdinge-platsers bortgifvande. aa srt tientststte