Aftonbladet – 31 augusti 1841, sida 1

TIRUCLSA MMAREN. ) Vv. Lagman Aifors fann sitt resesällskap föga mindre nyfiket, än hopen, ehuru visst icke efter någon sådan slutscen, som ryktet förkunnade, utan bloti att få veta ryktets upphof och sakens verkliga beskaffenhet. Man skulle likväl hafva sjelf nödgats uppshjuta försöket, att vinna kunskap härom, så framt icke åklagaren hade gjort honom sin uppvaktning på förhand och afgifvit ett slags rapport om hvad han hade att andraga; eller snarare för att under krypande vördnadsbelygelser låta förstå, hvilken vigtig person han, kommissarien Lurander, vore för stunden, och söka fästa domarens uppmärksamhet på det csambällsvigtiga prejudikatb, som, efter Luranders tanka, komme att gilvas genom sakens utgång. Det var ej utan någon svårighet, som lagmannen förmådde honom att spara resten af sin plaidoyer, till dess att målet blefve påropadt. Kommissarien afträdde ändtligen och intog sin plats inom skranket!, vid domstolens högra sida. Sedan tinget blifvit öppnadt, var domstolen nästan utan andra åhörare och åskådare, än parterna sjelfva, till dess att lagmannen ändiligen lät uppropa landsfiskalen Frans Filibert Lurander, Qå ljenslens vägnar, emot enkan Gertrud Anundsdotter i rackmyra, tilltalad för trolldom. I samma ögonblick flög ett telegrafiskt sorl genom folksamlingen, och elt par minuter derefter befanns den rymliga platsen utanför domstolens skrank så fullpackad med menniskor, att både skrank och väggar hotades med sprängning. Det var en lycka för invånarne i de hus, från hvilkas torftak en blick kunde smygas igenom domsalens vidöppna fönster, att tagresningarne hade blifvit fastare saromansatta. än den ryktbara jubelställningen på Gustaf Adolfs torg vid nästfö) Se Aftonbl, N:ris 495, 496, 197 och 499.