Aftonbladet – 31 augusti 1841, sida 1

gamlas venstra arm och emellanåt lutade sit ned, för att utreda kedjorna, hvilka ständig! snärjde gummans fötter under framskridandet Flickan såg from och enfaldig ut, men var för tillfället dödsblek af förskräckelse. Häradstjenaren upprätthöll! den anklagade på hennes högra sida. aTag af henne fängslet!, sade domaren åt denne, och vände sig deref:er till Lurander: Ha hofrättskommissarien haft någon anledning, atl misstänka denna gamla qvinna för håg eller förmåga alt rymma, då kommissarien låtit fängsla henne så sorgfälligt?) — Att hon skulle hunna rymma på eger hand — svarade kommissarien, — tror jag jus! icke; men det kan ej vara så Si ker, att hor icke Lunde få osynligt bistånd, ceh. Jag förstår! Detta osynliga bistånd sar le bo: jorna och bandklåfvarne förhindra ?) — Ja, välborne herr lagman, — svarade Lu:ander — ochp, tillade han saktare, ,äfven är det nyttigt för massan, hvilken icke bar så serdeles ondt öga till brottet, som icke snararc till ordningens upprätthållare, och som kanske väl kunde velat försöka, alt i någon snabb vändning få förbryterskan lös ifrån mig och fång rarne, om hon icke hade hållits fastlåst vid kär. ran under forslingen hit.n ä häradstjenaren hade borttagil fjellrarne från hand och fot, befanns den fångna ända ogen att hålla sig upprätt sjelf. Domaren befalide du före att hon skuile sättas på en bönl vid venstra väggen inom skranket, i trots a! Luranders vördnadsfuila hemställning, phuruvida ej kärringen ändå måtte få stå, och hållas uppe af sin leds sagerskan. — Denna, anmärkte han behöfs i alla fall utmed henne, som telk; der gamla är stendöf: hon bör intet ord al hvad annat folk säger; men hon ser på munnen hvar som talas af flickan der, som är dotter till hen