Aftonbladet – 31 augusti 1841, sida 1

regående riksdag i Stockholm; ty annars skulle man här fått en förnyelse af det sorgspel, som på ett så olycksbådande vis utmärkt högtidligheterna öfver födelsen af Gustaf III:s son. Det befanns omöjligt, att utanför skranket vinna tillräckligt utrymme för införandet af de! anklagade sjelf. Hon måste derföre taga vägen igenom tingsnotariernas rum och på det sätt er bringas inom skranket. När folket fick syn på henne, börjades ett nytt sorl. Ack! hördes från mun till mun, mer stadt, cdet är Gertrud i Rackmyra! eller mindre högrö-! Inte är hon någon trollpacka och inte har hon gjort något ondt; fastän hon är klok och har skaffat mången sin helsa igen.n — uTyst, pack! — dundrade nu Luranders basröst och mannen sjelf sträckte ut sin väldiga längd ännu eit par lum öfver den vanliga. Hans: af en grundlig frukost blossande ansigte bleknaue ; lik väl, när ban i hast blef varse mängdens vreda blickar; men han tillade ändå, lika skarpt och manhaftigt, 1 tonen: Om någon obehörig understår sig att här öppna munnen, så skall han bli anklagad såsom varande i flock och farnöte med trollpacka! Knotet följdes nu af en djnp tystnad, allas blickar fästades på den anklagades framskridande inom skranket. Hon tycktes vara omkring 80 år gammal; hvita hår fladdrade bart och utslaget kring hennes axlar; för öfrigt var hon snyggt och väl klädd, i sin sockens vanliga drägt. Oförmögen, genom lidande eller ålderdomssvaghet, att hålla sig upprätt utan stöd, utom alldeles att gå, genom ett par temligen grofva länkbojor, som voro tillslutna med lås; och hennes, i handklåfvar inskrufvade händer hade förlorat förmågan att hålla hennes blanka käppkrycka. Denna bars bredvid henne af en nära fullvuxen bondflieka, hkaledes väl klädd, hvilken med barnslig ömhet understödde den och hennes linga och snöhindrades hon nu dess