——Qsz oo ooncnwn mh HO — tt obemärkt upptäcka hos Fabian, under hans nånga och långvariga besök; men hon hade icke unnit det, åtminstone icke så förenadt, hos de många andra, som formligen gjort henne sin cour, och bland hvilka de fleste lika omisskännligt fiskat efter hennes rika arf, som efter hennes hand. Fabian hade ändå under hela tiden knappast sagt ett ord, som kunde tydligt uttrycka hans känslor; men orden äro så sällan den verkliga kärlekens språk. I alla fall erinrade hon sig ganska väl hans oförställda förklaring när han sjöng i arkivet, fastän hon inbillade sig att han trodde henne aldrig hafva hört den. Begge förstodo imedlertid hvarandra fullkomligt; och när hofrättsrådet slutligen reste till riksdagen och uppdrog åt professor Granmark att tillse sina ekonomiska angelägenheter, men gjorde rotarien Alfors till sitt juridiska ombud, för de fall då ett sådant ombud möjligen kunde behöfvas, anade begge, att äfven han icke ärnade lägga något hinder emot deras böjelse. Sedan den af hofrättsrådet förordade lagförändringen gått igenom, åtminstone till den väsendt igare delen, och Konung Gustaf HI förkunnade len på riksdagen, samt vid nästa cour lyckönskade herr Silfverpalm i anledning af hans medverkan för densamma, såg hofrättsrådet i Sig sjelf en stor man, och hos sin flitiga medhjelpare, nu mera vice häradshöfdingen Alfors, de tydligaste anlag att äfven blifva en stor man, med tiden. Han misstänkte ej, att Gustaf Il sannolikt icke mer än berättelsevis kände, att herr Silfverpalm, Jacob yttrat sig för lagföränringen och omöjligen skulle härdat ut med att äsa igenom hans vidlyftiga framställningar; och