KAMARILLAKOTTERIET PUFFAR FÖR FRIHERRE LUDVIG JOHANNSSON BOYES INTRÄDE I LAGBEREDNINGEN. Les beaux esprits se rencontrenmt. Mot framställningarne ; åtskilliga tidningar om Friherre Boyes otjenlighet till ledamot i den beredning, som Rikets Ständer anordnat för slutliga revisionen af det nya lagverket, har Svenska Biet i N:o 490 egnat åt Friherren ett försvar, af beskaffenhet att påkalla en närmare belysning. Allmänheten har sig redan nog bekant om Friherrens antecendentia, för att stadga sitt omdöme om hans personlighet. Det återstår att erfara, om, såsom Biet förkunnar, hans förtjenster i juridisk väg, hans lagkunskap och bans beteenden i de honom anförtrodda befattningar, gifva honom gällande anspråk på värdigheten af en bland konungariket Sverges lagstiltare. Vi känna ej, att Friherre Boye i vidsträcktare mån dokumenterat sin kunskap i juridiska ämnen, än att han för några tjugu år tillbaka föredragit rättegångsmål i Högsta Domstolen. Det må ej bestridas, att han hjelpligt fullgjorde detta värf; likväl minnes man ännu, att hans föredragningar följdes af domstolens ledamöter med mer än vanlig uppmärksamhet. Under flera sedermera förflutna lustrer, intill dess Friherren med pension afskedades från tjensten, har han, om man undantager Grefvesmöhlska injurieprocessen, veterligen ej ådagalagt några prof af fortsatt öfning eller vunnen förkofran. Tvertom har han vitsordat motsatsten vid de diskussioner j lagämnen, hvaruti han vid riksdagarna sig inmängt. Utrustad med en stark portion sjelfförtroende, har han ömsom ådagalagt en envis anhängighet till förut fattade begrepp, ömsom åter låtit beträda sig med ett vacklande i grundsatser och en sällsam frimodighet, att ena tiden drifva olika läror emot den föregående, en rabulism, som af honom ansågs ej blott loflig, utan såsom bevis på en med hvarje dag ökad klokhet, hvarför han hembar tacksägelse åt försymen. Att Friberren aldrig af sitt stånd njutit hedern att inväljas till ledamot i något utskott, torde häruti finna den rätta förklaringsgrunden. Det var, efter denna erfarenhet om Friherrens egenskaper och handlingssätt, ej utan, att något hvar intogs al förvåning, då efter slutet af 41834 års riksdag blef bekant, att han var utsedd till en af de kommitterade, hvilka, på Ständernas begäran, skulle utarbeta en expose af planen och grundsatserna uti lagkommitteens förslager till civil och kriminallag och af skiljaktigheterna mellan samma förslag och nu gällande lagstiftning, samt derjemte föreslå stadganden i de ekonomiska ämnen, hvilka lagkommitteen ansett böra från allmänna lagen uteslutas. Också dröjde det ej länge, innan följderna af detta val uppenbarade sig. Med sina kolleger, Lagmannen Cassel och Norin, kom Friherren genast i delo, angående arbetsmetoden. Desse påstodo, atti hvarje ämne först lagförslagen och derefter den gällande lagens stadganden borde redovisas. Friherren åter ville tillvägagå i omvänd ordning. Denna, å det hela betydelselösa formstrid kunde ej afgöras med mindre, än att den måste underställas Kongl. Maj:ts pröfning, men då ej eller derigenom vanns något resultat, företog sig Friherren, alt, utan aktning för den kollegiala pluraliteten, arbeta för sig sjelf, på sitt eget vis, samt frambragte några strödda tablåer öfver vissa civila lagbalkar, under det att kollegerna fortsatte utarbetningen efter sig mellan öfverenskomna grunder. Denna brist i samverkan förorsakade, att, oaktadt kommitterade visste, att visligen frånskilja sig besväret med författandet af förenämnde ekonomiska stadganden, en ny ledamot likaväl måste tillkallas, men att icke destomindre den af Hrr Cassel och Norin utarbetade tablån öfver civillagen först vid sistförflutne riksdagens början kunde framläggas, samt att, ännu i denna stund, efter snart sex års förlopp, fyra ledamöter och en sekreterare på statens bekostnad aflönas, för att upplysa och åskådliggöra skilnaden emellan den gällande och den föreslagna brottmålslagen. Huruledes Friherre Boye ifrån 41839 års slut, således i nära två år, lagt lagarbetet åsido, utan att, för sin del, med ett penndrag bidraga till den felande tablån, men likväl låtit sig behaga, att från Kongl. Statskontoret ordentligen utqvittera sina qvartaler, samt att han under tiden sysselsatt sig att undfägna Ridderskapet och Adeln med en hop i fraser ljudande, men i öfrigt hbaltlösa tal i hvarjehanda ämnen, sådant är allmänt kunnigt. Enda vinsten deraf har Biet skördat uti den spaltfyllnad, hvarföre nu ifrågavarande mention honorable troligen skall utgöra ett tacksamhetsbevis. Af dessa tal hade dock Biet icke bort till minnet TTT ana TT SE