Fabian erinrade sig nu, att deras senare möt borde betraktas såsom henne fullkomligen obe kandt; han blef lugn och svarade med en bug ning: Huru skulle jag kunna må annat, sedan ! — Ni är allt för artig. Men jag ser att n söker min far: han är i trädgården.n Hon visade med handen åt trädgårdsporte: och drog sig tillbaka åt den motsatta sidar Samtalet var slut — men, tänkte Fabian — hon sade ändå Fabian först; noftarien Alfor kom efteråt! Han erinrade sig med detsamm ekosucken i arkivet, och trädde förtjust ino: trädgårdsporten. Hofrättsrådet kunde ej så lätt urskiljas frå den grupp af träd, der Fabian efter åtskillf sökande slutligen upptäckte honom. Hans lång och smala figur, det magra bruna ansigtet, de barkfärgade morgonrocken af vattradt siden oc den gröna saffiansmössan gåfve honom någo likhet med sin brunstammiga och löfbekrönt omgifning., Han höll på att med egen han ställa sprötkors under ett päronträd, hvars frukt förråd hotade grenarne med bristning; men lem nade denna sysselsättning när Fabian nalkade antog en rak och förnäm hållning, besvarand Fabians djupa bugning med en beskyddand nick och yttrade: yJa så! Notarien har sitt arbete färdigt? Det skall bli roligt att se huruvida min menir blifvit rigtigt attrapperad. Notarien har imec lertid gjort sig mycken möda; i synnerhet ( detvar ett vilkor att arbeta så skyndsamt en så öbeqväm tid. Men jag har mera skäl a ingen: må fi veta hvem som anskaffat dessa fact 1