Aftonbladet – 28 augusti 1841, sida 2

och efter ritning, som skall underställas Kongl. Maj:ts pröfning och stadfästelse. — En något gammal, men måhända ännu cke offentliggjord nyhet är följande, som torde förtjena meddelas: Kongl. Maj:t bar under den 44 nästl. Mars, anledning af Rikets Ständers derom gjorda framställning, förordnat, att som skolorne i Umeå, Piteå och på Frösön i Jemtland blott egde hvardera trenne lärare, utom en lärare i apolo sistklassen, och sålunda, i anseende till dessa orters aflägsenhet från andra lärosäten, vore i behof af ökad lärarepersonal, dessa skolor må, genom inrättande af en 4:de klass och med tillökning af en lärare, förändras till s. k. högre lärdomsskolor, hvarifrån inträde i gymnasier kunde vinnas; för hvilket ändamål Kongl. Maj:t bifallit Rikets Ständers förslag att å Riksstatens 10:de Hufvudtitel uppföra ett årligt anslag af 40 tunnor spanmåil, utgörande efter 6 Rdr tunnan, 240 Rdr Bko för hvardera af de 3:ne nya lärarne. Uti ett bref från hufvudstaden af den 46 dennes i Götheborgs Handelstidning läses följande: Det är ändock obegripligt, hvad enge!smannen äro enfaldige, och hvad de skulle vä! behöfva att lära politik af oss! Blott för det att parlamentsvalen utfallit på ett visst sätt, anser sig Drottningen nödsakad att ändra sin ministere och sina regeringsprinciper; hon afvaktar knappast ett enda beslut af det nya parlamentet, utan är genast färdig att erkänna, det hon begriper, hvad klockan är slagen. Nej,här borde hon lära sig huru sådana saker böra handteras. Hon borde studera Minerva och dagens händelser i vårl k. fädernesland; och sedan skulle hon ej mera låta genera sig af den orimliga engelska Svagheten, att anse sig nödsakad att ställa sig pluralitetens mening till efterrättelse. Hon hade då två alternativer att välja emellan: 4:0o att bibehålla sin nu varande ministåre (efter som hon tyckes vara så förpickad i den), låta den och dess organer nedskälla det hos representationen öfvervägande partiet, illvilligt eller. snart sagdt, revolutionärt, och sedan handtera dess beslut så, som de aldrig funnos till; 2:0 att väl, för syns skull, taga sig en ny ministere, men för öfrigt förfara alldeles på det beskrifna sättet, endast med den skillnad, att den nya ministeren cinneslötes i samma skäl med folkombudens pluralitet och blefve af en hemlig styrelses organer lika uppvaktad med all sköns hån och spott och oqväden. Det är verkligen förvånande, att Drottning Victoria eller hennes gemål eller någon af hennes omgifning icke hittat på en så enkel expedient; och vår Herre må veta, hvarifrån de besynnerliga föreställningarne bafva kommit om skyldigheten att lyssna till nationens vilja. Härmed må nu vara huru som helst; vi kunna åtminstone trösta oss med att icke vara underkastade en så orimlig regime, utan fortfarande få hugna oss af den lyckan att icke ligga under amajoritetens en välde (såsom Grefve Björnstjerna uttrycker sig). Ett lysande exempel bärpå se vi uti det nyss emanerade beslutet om lön åt en öfverkommendant i Stockholm. Ständerne hafva fallit på det orådet, att anse denna lön öfverflödig; men den befanns icke vara så, vid närmare besinnande — förmodligen till någon del från Hr Öfverkommendantens sida, ty ingen kan så väl förstå den saken, som han —; och lönen anslogs från någon fond, som lärer finnas för aoförutsedda militär-behof. Visserligen förefaller detta något för mycket oförklarligt, enär en Öfverkommendant redan funnits i flera år och således svårligen kan betraktas såsom ett oförutsedt behof; och man eger likasom en smula anspråk, att ord och titlar skola någorlunda tydas efter det begrepp, man vanligen dervid fästar. Således är det icke troligt, att man velat utan all betänklighet ge namn af oförutsedd åt en sak, som bevisligen varit i många år förutsedd! detta vore en sorts gäckeri, som man borde äga att icke vänta. Rent språk och rent spel bör man förutsätta! och således är all anledning, att någon abbreviation eller missskrifoing ägt rnm, och att medlen verkligen anses vara för oförutsedda riksdagsbeslut om militärbehof.