Aftonbladet – 28 augusti 1841, sida 1

UTRIKES. Spanska Regeringens svar på Drottning Christinas protest. Denna protest, om hvars tillvaro i förbigående varit nämnt, innehåller, efter ett långt företal, som egentligen icke synes varit behöfligt, den förklaring, att protesten skulle hafva ansetts såsom en privat, men icke såsom en politisk handling, om den ej varit beledsagad af ett bref till Hertigen af Vittoria, hvari denne anbefalldes att offentliggöra protesten i Madrids tidningar. Vidare åberopas nationens rätt, såsom den der allena eger. att utse förmyndare åt en omyndig drottning, och att hvarje myndighet, som utgår ifrån annan källa, är i sig sjelf noll och stridande mot konstitutionens anda. Regentskapet förnekar icke, att enligt aflidne Konungen Ferdihands testamente, Enkedrottningen skulle vara förmyndare; men detta testamente och allt annat som rörer Kongl. familjen och nationen, måste anses beroende af Cortes, så vidt offentliga rättigheter äro i fråga. Likaså ändamålslöst är det att åberopa andra landets lagar, emedan den förändring, som ägt rum i grundlagarne, måste anses hafva tillintetgjort allmänna lagen, i de delar dessa ej öfverensstämma och ingen makt kan finnas i staten, som icke utgår ifrån eller grundas på den tillvarande lagstiftande makten. Sedan dessa satser blifvit på flerahanda sätt omställda och åberopade, slutar denna statshandling med en uppmaning till folket, att förakta allt hvad som ej Cortes och Regentskapet framställer, försäkrandes, alt den konstitutionella regeringen, understödd såsom den är af lagarna, krigshären, nationalgardet och allmänna tänkesättet, skall segra öfver landets fiender. Handlingen är underskrifven af Hertigen af Vittoria och Antonio Gonzales, samt daterad den 2 Augusti. —Atttftörmar— -— En korrespondent. till athe Times, ifrån Paris, meddelar åtskilligt om de spanska sakerna, Ex-regentinnan Christina är mycket verksam för att intrigera emot Espartero, och skall mötas med mycken sympathi ifrån Ludvig Filips sida äfvensom af den del franska legitimister, hvilkas nordstjerna Påfven föreställer. I armåen har Christina flera inflytelserika partisaner; en delaf presterskapet är färdigt att nu förklara sig på hennes sida, sedan Don Carlos saker slutat så ömkligt; och i en sådan samling, som Cortes, finnas många som lätt dåras af kunglighetebs smil, frestas af titlar och köpas med guld. Christina är rik, öfvertalande och skyr ej medlen. Ehuru hennes förvaltning, såsom regentinna, var något i liberal anda, skola de verktyg hvarigenom hen nu tror sig kunna återställas i makten, tvinga henne till en motsatt politik. Dessa äro idel legitimister och Carlister, och de skola nog blifva hennes beherrskare om en kontrarevolution satte henne i spetsen för affärerna. England har således ett stort intresse i denna fråga; emedan det lika gerna hade genast kunnat förklara sig för Don Carlos, som nu medgifva att Christina återtager regentskapet. Af Fransmännen är ej mycket att vänta; ty det kitlar national-fåfängan att spela rölen af återställare utaf de gamla bourbonska familjoch hofrelationerna. Imedlertid äro alla dessa intriger högst olyckiga för utvecklingen af Spanska nationens krafter, och de försvåra regentskapets ställning. Det måste egna all uppmärksamhet åt sin säkerhet, och kan ej