Aftonbladet – 27 augusti 1841, sida 2

nådde -ock utan alla hinder arkifdörren och öppnade lätt det välsmorda låset. En liten hjertklappning öfverföll benne väl, när det unkaa pappersqvalmet ångade emot henne; men hon fick snart sitt mod igen oeh gick vidare i mörkret, för att först när hon kem i de från torg-. sidan vända rummen, frarataga sina elddon och tända ljus. Vid inträdet i det yttre bland dessa rum, var hon likväl nära att dö af förskräckelse; och hen skulle ha dignmat till golfvet, om hon ej fått tag i dörrposten och hållit sig fast dervid: från sjelfva trollrummet märkte hon tydligen återskenet af ljus! Alla de. spökhistorier hon hört trädde på en gång förverkligade fram för hennes svindlande hjerna, då Fabian lyckligtvis började sjunga sin muntra visa och gal hennes tankar en helt annan vändning. Hon igenkände rösten och bäfvade nu blott för att blifva röjd, allramesi af honom; ty hans patetiska monolog hade fullständigt uppfattats af hennes genom förskräckelsen skärpta hörsel. Hennes beslut blef nu att gömma sig bakom bokhyllorna i mellanrummets aflägsnaste hörn, oeh der afvakta hans bortgång; en del af hans ord antydde att hon ej behöfde vänta länge Sedan ville hon utföra sin föresats. Den suck som undföll henne vid monologens slut och hennes trefningar i mörkret, förrådde henne i medlertid. När upptäckten slutligen blef ound viklig, begagnade hon sig af Fabians sjelfförvil lelse att hon gick i sömnen, för att under er fsömnvandrerskas skick i hans egen åsyn fulländ: hvad bon börjat. En hemlig tillförsigt till han: fkarakter och äfven till den känsla han nys: tuppenbarat, förvissade henne om hans fullkom liga tystlåtenhet; och fastän ljuden af hans klack. jern förkunnade att han följde henne genon åstaden, var hon likväl säker att undslippa ho L nom vid ett täflingslopp i den djupa sanden ut ijmed Wettern. Hans sednare upptäckter kund hon omöjligen ana, l