Aftonbladet – 27 augusti 1841, sida 1

TROLLKAMMAREN. ) ul. Amalia förvirrades ej af samma slags tvifvel som Fabian; hon trodde på magien lika uppriktigt som mor Lisa sjelf. Hennes styffars filosofiska åsigter hade ej stört hennes tro; ty de voro henne alldeles obekanta. Han talade aldrig derom i hennes eller hennes halfsysters närvaro; han ville ej äfventyra deras religiösa öfvertygel:e, hvilken han ansåg lika nödvändig till band på qvinnan som på ahopen, och han tilltrodde sig ej att utrota deras vidskepelse utan att på samma gång utrota deras religion, som i hans ögon endast var en serskild art af vidskepelse. Med flickornas uppfostran hade han dessutom aldrig tagit någon omedelbar befattning; hans embetsgöromål och hans politiska parti-spekulationer upptogo hela hans tid, och när han blef enkling — vid pass tre år före den tidpunkt, som här är i fråga — satte han den då femtonåriga Amalia och sin egen tolfåriga dotter i en Stockholms-pension. Derifrån hade de nyligen återkommit, ganska väl utrustade med de talanger, färdigheter och småkunskaper, som i sådana vanligen utläras; men några forskningar angående det underbara hade naturligtvis icke varit föremål för undervisningen. Äfven förut hade ingendera af flickorna åtnjutit någon egentligen faderlig tillsyn. Amalias far hade varit kapten på ett af Ostindiska kompaniets skepp, tillbragt sin tid på sina sjöresor och endast hemkommit hvar tredje vår till sin gård, det vackra Trånghalla vid Wetterns vestra strand. Han efterlemnade intet annat minne af sina besök i hemmet än en ständig tillvext i husets förmögenhet, någon ny uppsättning af ostindiskt postlin, möbelsiden och lackerade thebord med von Halderska vapnet för rummen, några nya taflor och solfjedrar ) Se Aftonbl. N:ris 195 196.