Aftonbladet – 26 augusti 1841, sida 1

ten låckat honom med en smekning, kröp i sin koja igen och förblef tyst. Fabian märkte snart att Fylax och han icke voro de enda vakna i vården; ty i husets begge åt trädgården vända hörnfönster var ljus. I det ena rummet bodde Amalia cch i det andra hennes halfsyster, fröken Leonora Silfverpalm. Hohättsrådets våning låg åt gårdsidan. Fabian drogs af en omotståndlig känsla till det förra af dessa fönster, hvilkej liksom det andra icke låg bögre öfver trädgårdslerassen, än att han kunnat se ditin; men rullsardinen slöt så tätt intill karmarna på alla sidor, att ingenting mer än ljusskenet på densamma kunde skönjas. Fördömda uppfinning mumlade Fabian för sig sjelf, utan att ban sannolikt skulle begagnat sig af tillfället och forskat bakom det afundskjuka förhänget, om han eckså kunnat För en blick i Fröken Leonoras fönster kände han icke samma inre motsträfvigbet; också fenn han, när ban såg ditin, att rullgardinen der hängde nåsot snedt åt ena sidan, så att han utan svårighet kunde blifva en åskådare af hvad derinanör tilldrog sig, utan att vara sedd sjelf. Hans nyfikenhet var redan för mycket upphetsad af denna natts oförklarliga uppträden och hans omdöme alltför mycket rubbadt, för att kunna tygla den; han begagnade derföre tillfället, så htet grannlaga ett sådant uppförande än var, ställde sig vid fönsterkarmarna och blickale in. Vid en paulunsäng stod ett litet bord med medikamentsflaskor, som antydde att någon ler bakom låg sjuk, och detta bekräftades geom åsynen af ca gammal gumma, som tycktes vara sjukvakterska och satt halfslumrande i en ändstol bredvid bordet. Alltsammans var insenting att se, och han höll just på att gå sin väg, när dörrn öppnades och fröken Amalia inträdde. Hon var nu fullständigt klädd, ien hvit morgondrägt, och strålande af helsa och skönhet. Den som ej viste om hennes nattliga vandring, skulle icke kunnat tro annat än att hon nyss