Aftonbladet – 26 augusti 1841, sida 1

TROLLKAMMAREN. ) I. En mera sansad åskådare än Fabian, skulle vid dessa utrop bafva märkt att en blixt af till-) fredsställelse hastigt öfve flög den skönas ansigte. Men när han åter fick mod att betrakta henne uppmärksammare, kunde han, ej annat än fiana sin gissning bekräftad; ty hela hennes uppsyn hade nu antagit det stela och orörliga, som utmärker en sömngångerska, och hon stirrade rakt framför sig, utan att tyckas varseblifsa att någon stod midt emot henne. Bestörtning, vördnad och ängslan på en gång gjorde honom imedlertid rådlös, och det blef nu hon, som bestämde hans hndlingar för stunden. Hon vände sig långsamt åt trollkammarn och sväfvade in dit; Fabian följde henne på afstånd, så sakta och tyst han kunde. Hau bäfvade för att väcka herne; ban hade hört sägas, att detta vore farligare och förderfligare än allt annat, för dem som gå i sömnen. T.kommen, satte hon lampan på bordet och tog ett halft brefpapper, som låg der. — )Hon kan icke tala; nu ärnar hon skrifval, tänkte Fabian. — Men hon skref icke, utan vek endast papperet tillsammans som ett litet bref, och vände sig liksom forskande omkring åt alla håll. Hastigt gick bon till det hörn, der trollsakerna befunnos, tog kapten Elins solf, drog upp ur förklädsfickan en liten förgylld sox, afklippte några af de röda solftrådarse, inlade dem omsorgsfullt 1 papperet, och stoppade det i samma ficka som nyss inrymt saxen. Ailtsammans skedde både fort och ordentligt. Derefter tog hon åter lampan och vände tillbaka till arkifsalen utanför. I fönstret vid dess andra ända stod en vanlig lykta med trädställning, ssm Fabian nyss förut gått förbi, utan att blifva varse. Mot denna utbytte hor nu lampan, tände den förra och släckte den sednare med mycken sorgfällighet, och sväfvade seI) Se Aftonbl. N:o 495.