Aftonbladet – 24 augusti 1841, sida 4

att göra reda för tvister inom kyrkan. Att Strauss verk skulle genom den ifrågavarande bearbetningen blifvit bortskämdt, är likasom några försök i Minerva att förtala motiverna till utgifvandet, blott ett lumpet sidoanfall och en förevändning som vederlägges icke blott af den trohet och talang hvarmed bearbetaren förstått framställa det större verket, utan äfven af Strauss eget erkännande och utländska recensioner. Slutligen vederlägges häraf deras förmodan som kunde tro att författaren egentligen tillhörde ratiolisterna eller ville förneka den evangeliska läran. Man kan i detta afseende förvissa sig om hans rätta ståndpunkt genom följande uttryck: Det är ohistoriskt och otillåtet att supapleera urkunder med förmodanden, samt anse segna spekulationer för gifna bokstäfver; — Duet kär ett högst tvunget och otacksamt bemödande, aatt vilja naturligt framställa sådant, som urekunden vill låta framställa som underbart: — aGenom ett dylikt förfarande beröfvas bibelhistoarien allt heligt ech gudomligt. — Den mythiska asynpunkten lemnar deremot berättelsens matearia ovidrörd och vågar sig icke fram med nåagra tydningar, hvad enskildheterna beträffar, amen anser det hela icke för sann historia utan aför helig saga. (myth) Genom denna utläggning Tförsvinna de otaliga eljest olösliga svårigheterna, asom hänföra sig till evangeliernas harmoni (öfaverensstämmelse sig emellan,) och chronologi (tiaderäkning:) — Genom det förestående våga vi således förmoda oss hafva rättfärdigat det något vidlyftiga utdraget. Vi skole vid något framtida tillfälle, om utrymmet tillåter, meddela ur slutet af arbetet ett annat stycke der författaren visar, hurit denna mythiska synpunkt ganska väl öfverensstämmer med trons och lärans bibehållande och med uppenbarelsen. ntE— — Med anledning af Rikets sednast församlade Ständers begäran, att utförligare föreskrifter för byggnads-skyldigheten å klockarebohl måtte utfärdas, har Regeringen, efter inhemtande a Kammarkollegii yttrande, förklarat: att, enär på sätt Kammarkollegium utredt, klockare-lägenheterna äro i afseende å tillkomst och egenskaper af den skiljaktiga beskaffenhet, att någon allmän föreskrift rörande bebyggandet och underhållet af: dem icke lämpligen kan meddelas; men för sådana med jordbruk försedda klockarebohl, der underhålls-skyldigheten åligger boställshafvaren, erforderliga föreskrifter redan fionas uti 27 kap. Byggninga-balken, tillika med 335 i Landshöfldinge-instruktionen den 4 Nov. 417534, jemförd med 8 i Kgl. Resol. på Presterskapets besvär d. 4 Januari 1757; hvaremot i fråga om öfriga klockare-boställen måste, i anseende till olika förhållanden, efter omständigheterna och sedvanz inom serskilda orter förhållas: så har Regeringen icke funnit skäl till vidsträcktare bifall, än at! stadga, det kostnaden för laga huse-syn å klockarebohl bör, när ersättning för sådan kostnad äger rum, gäldas på sätt om ekonomiska besigtningar finnes föreskrifvet i 8 al Kgl. Kungörelsen d. 28 Maj 4830. —oFör någon tid berättades i flera tidningar och äfven i Aftonbladet att en på Christianstad: fästning för lurendrägeri insatt person angifvit, alt han, med: tillåtelse af-Borgmästaren Bergström i Falkenberg, åtagit-sig fängelsestraffet i. ställe! för brodren, som dertill af Landscerona rådstugurätt blifvit dömd. Denna angifvelse meddelades Götha Hofrätt och denna anbefallde undersökning derom. Genom nämnde undersökning lärer vara utrönt, att ifrågavarande angifvelse saknat all grund, i hvad den angår beskyllningen mot her: Borgmästaren Bergström. Vi hafva väl ännu icke haft tillgång till hofrättens decision, mer väl till ett, hos magistraten i Falkenberg hållet polisprotokoll, hvaraf vi tills vidare kunna upp: lysa att förvexlingen af fångar skett i Skrea utanför Falkenberg, samt att arbetskarlen Lars Andersson, som mot 20 rdr beo, åtagit sig fästningsstraffet och icke varit bror till Carl Andersson, hvilken dertill blifvit dömd, erkänt sig allärig hafva sett herr Borgmästaren Bergström.