Aftonbladet – 24 augusti 1841, sida 2

PASS SPIN PET EM BV, MA skapsmains verksamhet äro af den mest heterogena : natur, och dessutom göromål, som, minst sagdt, bort) taga hälften af en dyrbar tid, som kunde bättre an-: vändas. Att en person, som ej känner lagar och författningar, och detta är väl fallet med de fleste Professorer utom juridiska fakulteten, skall sitta ledamot i en domstol, ransaka och döma, är hardt. nära oförnuftigt. Icke mindre opassande synes det, att en man, som möjligen är ingenting mindre än: financier, skall deltaga i alla de småbestyr, som tillhöra inspectura erarii. Samma oefterrättlighet lig-i gen uti Censistori ledamöters rättighet och skyldighet att sjelfve tillsätta hvarannan, samt rösta eller döma öfver det sätt, på hvilket en och hvar skall sköta sitt kall. Den tid, då Konstitutionerna affattades, var sådant en möjlighet, emedan vetenskaper na ej voro så mångfaldigade som nu, utan företrä desvis slöto sig ikring philologi, theologi och philosophi, hvilka vetenskaper redan ifrån den första undervisningen voro samsyskon och beredda på att vid Universitetet gå hand i hand. Nu åter fordras mången vetenskep, som då ej ens var till, en hel mans vilja och krafter om något på en mansålder skall uträttas. Och ändock skall vetenskapsmannen icke allenast deltaga i göromål, dem han ej förstår, utan ock inom sin vetenskap och i sin bsfordringsväg dömas af dem, som ingenting eller åtminstone mindre än han sjelf förstå. Så är, då, efter ett inträffadt dödsfall, en plats i Consistorium skall besättas, just den borta, som bäst borde kunna bedöma de sökandes skicklighet. Man vore måhända ej orättvis, om man, med tagen anledning af nyssnämnde fall, liknade hela val-collegiet vid ett lotteri-hjul, ur hvilket just den nummer, som hade valör, blifvit uttagen, och endast niterna qvar. Genom slika befordrings-lagar och annan akademisk pedantism har mer än ett stort namn gått förloradt för våra Universiteter, och sökt sig en annan bana, der de, till Universiteternas vanära, mera ostördt kunnat egna sig åt vetenskaplig verksamhet, än vid ett lärosäte: likasom mången, med god vilja att uträtta något för ungdomens vetenskapliga bildning, blifvit uttröttad, ja, i förtid utnött i arbeten, med hvilka han aldrig borde hafva befattat sig. Det finnes intet för en rättskaffens man mera förödmjukande, än att nödgas lägga sig uti hvad han icke förstår. Antingen skall han utsätta sig för dagliga chikaner och deraf följande cagliga bekymmer och grämelse, eller ock skall han, nyss utnämnd Professor — antingen han förut uträttat något för vetenskap eller ej — lägga boken ad acta och börja ett helt och hållet nytt lif och nytt studium; det studium, att kunna så mycket som möjligt nalkas idealet af en illiterat rådman. Jag bebhöfser ej vidlyftigt orda om den demoralisation, som är en följd utaf ett consistorielt lif, om det skulle få öfverhanden öfver det vetenskapliga, vi äro svaga menniskor alle, och något hvar måhända fallna för herrsklystnad, en lidelse, som ingenstädes har så godt spelrum som i ett Consistorium. Här skall Mathematikern och Botanisten sitta och! döma öfver Theologen, Theologen öfver Läkaren, I Läkaren öfver Juristen; och då naturligtvis det vei tenskapliga intresset ej kan vara det rådande i frågor, af hvilka man ofta ej stort förstår, — så kan det möjligen blifva vänskap, frändskap, hat och afund, med ett ord kabalen. Här skola, vid hvarje års början, I medbröder sitta till doms öfser medbröders löner och lönetur, samt skifta ut rationerna, ej olikt ett kommissariat. Här skall gaturcnhållning, lyktputsning, plankstrykning, afloppsdiken, skorstensfejning, skurning, sprutmönstring, billarder, hunddansar, me: ett ord, en hel orbis pictus komma inför det gröna bordet och en consistorialis skall på en gång vara domare, polismästare, räkenskaps-karl, köpman, allt i :allo, och derigenom intet i hvad han borde vara. ; Så uppkommer split, kif och oenighet, och så är vetenskapligheten för närmaste mans ålder gifven till j spillo åt låga passioner. I Alt sådant kan blifva en följd utaf våra närvarande skademiska konstitutioner, derest de ej med det snaraste förändras, kan ingen, som har öppna ögon, j neka. Frågan om deras förändring är således en I fråga af det högsta fosterländska intresse: en fråga, i som ej borde annat än med högsta värma omfattas. Man har länge klagat öfver, att Universiteterna ej deltagit uti tidehvarfvets framsteg, och man skall få fullt skäl till denna klagan, om Universiteterna äfj ven denna gången streta mot strömmen och undvika I en pånyttfödelse, mot hvilken de ej kunna hafva ani dra förhinder än de obotfärdiges. ! Jag tror, att endast de ofvananförda olägenheterna. : vore tillfyllest att visa den trängande nödvändigheiten af en förändring, och en förändring genast, så j kär oss fäderneslandets vetenskapliga bildning är I och så kår den uligdom oss är, som, hvarje år rei visionen uppskjutes, smittas af den vetenskapliga at: mosfer, som af det öfverklagade tillståndet är en I nödvändig fö jd. De hinder, som äro anförda einot revisionen, äro inga. Kunskapen om främmande Universiteters lågär är icke syårt att vibna i komI munikationernas tidehvarf. Från Berlin kan, om så pröfvas nödigt, inom högst 14 dagars tid, de för modligen tryckta Jagarne reqvireras, och denna årstid inom tvenne måhader, från alla Tysklands Unii versiteter, att icke tala om hvad i dessa ämnea re. dan är skrifvet och tryckt; och antingen redan står I på hylla i akademiska bibliotheker eller när som helst kunha vara att tillgå genom bokhandeln, åtI d minstone i Köpenhamn, men den erfarentet, vi beböfva, ligger mera inöm oss sjelfva, än utom 9038. , Hvad våra gamla akademiska lagar beträffar, så ligga de framför oss på bordet. Schrewelii samling, om L ock i mycket ofullständig, är dock tillräcklig till led; ning:i frågor, som på förhand kuhna ordnas under t de öfverklagade bristernas kathegorier, så mycket t mera, som frågan icke är om, att samla juridiska antiqviteter eller kuriösg, utan alt efter tidens kraf I göra nya lagar. Afpluraliteten vill det synas. som 8 en redaktion af materialierna skulle kräfva åratal, en förutsättning, hvilande på ett fullkomligt misskännande utaf Universiteternas nuvarande ställning -; till samtidens öfriga både medborgerliga och vetenTr skapliga inrättningar. Öfver tjugo år har den allti männa uppmärksambeten varit fästad vid olämpligj heten af de akademiska lagarne. Hufvudfrågorna 2 hafva så vä! i vidlyftigare tryckta skrifter, som af den periodiska pressen, både med och mot, både a! stilleståndets och rörelsens vänner, diskuterats ilåanga åratal, och nu ändtligen har den allmänna rösten iOm de skademiska lagarnes föråldrade skick blifvi framburen af Rikets Ständer inför Kongl. Maj:t