Aftonbladet – 24 augusti 1841, sida 1

satsen emellan de båda stora partier, i hvilka tän kesättet i Spanien för närvarande är deladt, deri si klart framträdde, dels emedan regeringens ställning till romerska staten derunder utförligt kom unde j diskussion. Den förste talaren H,r Pacheco, bestre den i 4 uttalade grundsatsen. Han visste, sad ban, att han stod ensam; men detta skulle icke af hålla honom ifrån, att följa sitt samvetes röst. Har beklagade den lättsinnighet, hvarmed kommissionen: betänkande vore affattadt; det vore skandalöst, att några få rader vilja afgöra en så vigtig fråga, de det handlade om, att frånrycka spanska kyrkan der egendom, för hvilken hon hade att tacka förfäderna: fromhet, och som blifvit henne garanterad genom 1837 års konstitution. Betänkandet vore alldeles icke motiveradt, utan man hade blott sagt, att pre sterskapets gods skulle försäljas, emedan så blifvit beslutadt 14837 och beslutet icke blifvit verkstäldt emedan ett reaktionärt parti sedermera segrat. Mer 4840 års Cortes, som upphäfde detta beslut, hade icke varit reaktionära, utan haft full rättighet, at åter annullera hvad deras företrädaro beslutit. On icke så vore, om Cortes ej haft rättighet härtill, så utbad talaren sig upplysning derom af Hrr Gonzales och Surra, hvilka nu suto på ministerbänken, a Hrr Cortina, Sancho och många andra, hvilka med den dåvarande minoriteten röstade emot försäljningen af dessa gods. I afseende på sjelfva frågan. betraktade talaren den under trenne serskilta syn. punkter, nämligen 4) under den af civilrätt, 2) ekonomiskt hänseende, och 3) ifrån den politiska l eller guvernementala synpunkten. I första hänseendet anförde han, att presterskapet, såsom tillåten och af lagen erkänd association, kunde besitta egenI dom, och dä det under rättmätig titel förvärfvat sina I gods, såsom detta var fallet med dem, som blifvi I lagligen skänkta af förfåderna och sedermera be kräftade, så kunde man icke fråntaga presterskapet sina gods, såvida icke sjelfva associationen försvunne; men så länge clerus såsom sådant bibehöll sig måste man äfven hålla tillgodo med konseqvenserne, respektera dess egande rätt, och kunde blott genom en skriande orättvisa beröfva detsamma sin egendom. Det fall, som nu vore i fråga, vore helt Joch hållet olika med upphäfvandet af de andliga ordnarna; då hade nationen kunnat föryttra deras gods. Om man nu afskaffade presterskapet öfverhufvud, så skulle talaren väl icke godkänna principen, men antaga följderna af densamma såsom rättsenliga. Så länge lagen tillät religiösa samfund, måste den äfven erkänna deras egande rätt. I Spanien vore katholska religionen statens religion, dess statsförfattning vore icke atheistisk, såsom t. ex. i Frankrike, der alldeic: ingen religionsbekännelse njöte uteslutande skydd, utan i Spanien tåldes icke ens någon annan. Lagen hade slutit ett fördrag med religioner, på det de måtte stå i ömsesidig beröring med kvarandra; presterskapet vore icke blott erkändt såsom en tillåten, utan såsom en legal korporatiom, såsom en beståndsdel af samhället, cch, det oaktadt, ville den nu ifrågavaraåde lagen beröfva detsamma dess egendom. Staten och kyrkan skulle vara bröder, detta vore katholicismens anda; talaren önskade icke, att kyrkan beherskade staten, men lika litet att staten beherskade kyrkan. Detta vore hans åsigt; kongressen finge nu afgöra frågan enligt sin. Hvad den andra punkten beträffade, så kunde man icke påstå, att fö säljningeh af presterskapets gods vore ändamålsenlig eller lämplig; den vore det blott för dem, som spekulerade i fonderna och för kapitalisterne, hvilka skulle bemäktiga sig dessa gods. Genom förökandet af den massa nationalgods, som redan är ämnad till salu, med de nu i fråga varande, skulle mängden af dessa gods blifva så betydande, att de nödvändigt måste falla i pris och värde, lika med hvarje annan vara, hvari alitför stor konkurrens intraffar. Derföre föreslog till och med Hr Mendizabal sjelf, då han var minister, att blott försälja en del af presterskapets gods. Men det mest öfvertygande beviset, att denna åtgärd icke komme det allmänna till godo, vore att man först för några dagar sedan genom en lag erkännt pligten att underhälla presterskapet, och dertill anslagit 30 millioner såsom eqvivalent för afkastningen af dess gods, hvilka man ämnade försälja, och hvilken summa måste betäckas genom en nationen pålagd skatt. Man vunne alltså ingenting genom försäljningen, resultatet af den i fråga varande lagen vore, att man fräntoge presterskapet 30 millioner å ena sidan och gåfve det 30 millioner å den andra; någon fördel för nationen vore således icke derigenom yunnen. I politiskt hänseende stode den närvarande lagen icke isolerad, den stode i sammanhang med hela det system, som följdes emot presterskapet. Han ville nu icke tala om detta system, men den dag skulle komma, då han skulle göra det. Presterskapet i Spanien befunne sig i ett förföljelsetillstånd från domstolarnes och regeringens sida, såsom man kunde se af förfarandet mot sällskapet för trons utbredande och den påflige nuntiens förvisande. Jag säger Kongressen öppet, att detta system icke låter genomdrifyva sig; jag säger att denna regering, som visar sig så stark emot presterskapet, icke skall gå iland med hvad ingen regering i verlden förmått; ty ingen emellan regeringen och kyrkan sväfvan fråga har någonsin blifvit afgjord annorlunda än genom transaktion, genom konkordater med Rom, och Spanska ministeren af 4841 skall icke förmå mera än Preussiska regeringen 4840, eller mera än Napoleon, den mäktigaste herskaren i nyare tider; ty dessa sågo sig nödsakade att på hedrande sätt underhandla med Rom. Äfven i vårt grannland Portugal föregår detsamma i närvarande ögonblick ; ty, såsom oss blifvit berättadt, har det återknutit sina förbindelser med Rom, och så har det gått alltid och öfverallt; på samma sätt måste vi också till slut bandla. Om detta alltså dock måste blifva slutet på saken, så vore det bättre att börja dermed, för att undvika mycket ondt och komma till verkligt nödvändiga reformer. (Slutet följer.) — ——L— — — DE ENGELSKA FABRIKSARBETARNES ANTAL OCH BELÄGENHET. Vid den nyaste folkräkningen med de fyra största fabriksoch handelsstäderDa i Brittanien har det befunnits, att Manchester som år 1801 endast egde 194,753 innvåmare, nu räknar 308,893; under de sista tio åren steg befolkningens antal med 72,730, Liverpool bar 293 963 invånare (år 1834 hade den 77,653; är 1831 195 964); Rirminoham har 499 6092: Claccnw 9AN 676 (undar